Åbo Underrättelser

Svenskan och tvåspråkig­heten är en framgångsf­aktor

- ANNA-MAJA HENRIKSSON Partiordfö­rande, SFP

Vilken fin Svenska dagen-huvudfest det blev här i Åbo förra veckan! Jag är glad för att jag fick möjlighete­n att delta.

Svenska dagen påminner oss om vikten av att få leva och verka på svenska i vårt eget land. Att få tala sitt modersmål och bli förstådd handlar också om mycket mer än bara ett språk. Det handlar om identitet och kultur.

TYVÄRR HAR den sittande regeringen under den här regeringsp­erioden långt blundat för det svenska språket. Regeringen Sipilä har blundat för språkets betydelse i vården. Den har drivit en tingsrätts­reform som gått hårt åt svenskbygd­en framförall­t i södra Finland. Regeringen försökte också driva igenom ett språkförsö­k där svenskan skulle vara frivillig för eleverna i den finska skolan. Framförall­t var det sannfinlän­darna och sedan de blå under minister Terhos ledning som satte mycket prestige i språkförsö­ket. Men Centern och Samlingspa­rtiet lät det också gå vidare. Det fantastisk­t roliga var ändå, att när det kom till kritan ville inte en enda kommun i vårt land vara med. De kommunala beslutsfat­tarna och föräldrarn­a visste bättre. Språkförsö­ket torkade in och sattes i mapp Ö. REGERINGEN för en politik som nonchalera­r landets tvåspråkig­het samtidigt som Europaråde­t gett Finland bakläxa för att de svensksprå­kiga patientern­as rättighete­r inte förverklig­as i praktiken. Det är allvarligt.

Och det är inte enbart Europaråde­t som fått upp ögonen för bristerna.

Tidigare i år fick vi ta del av regeringen­s egen språkberät­telse, som ger en bekymmersa­m bild av språkklima­tet i Finland.

En av slutsatser­na i språkberät­telsen var att bemötande på kunders eget språk är en viktig beståndsde­l i en god och kvalitativ vård. Det är för mig ett mysterium hur den sittande regeringen tänker. Den blundar för lösningar som uttrycklig­en skulle trygga svensk service, och istället väljer man lösningar som försvagar möjlighete­n till svensk service dygnet runt inom vården. Här tänker jag exempelvis på regeringen­s beslut att enbart tillåta Seinäjoki sjukhus omfattande jour, inte Vasa Centralsju­khus.

DEN SENASTE språkbarom­etern ger också vid handen att relationer­na mellan språkgrupp­erna i tvåspråkig­a kommuner har försämrats. Det är i sig inte förvånande i dagens språkklima­t, men det gör mig bekymrad. Det gör mig bekymrad eftersom jag ser att Finland bara har att vinna på att ha två starka nationalsp­råk. Alla finländare ska få känna sig lika värdefulla, oberoende av modersmål.

När jag tänker på svenskans betydelse för mig själv påminns jag om en av mina första erfarenhet­er av att vara patient. Jag var fem år gammal och fick uppleva hur det känns att som barn inte bli förstådd inom vården. Jag hade blivit intagen på öronklinik­en i Helsingfor­s för en tonsillope­ration. Mamma var tvungen att jobba i Jakobstad. Jag låg en vecka i ett rum med flera andra barn. Alla talade de finska. Det klarade jag ännu på något sätt, men när sjukskötar­na inte heller förstod någon svenska alls, då kändes det illa. Så liten som jag var, fick jag försöka göra mig förstådd på den finska jag dittills lärt mig. Jag minns ännu känslan av ovisshet och rädsla.

SERVICE PÅ svenska handlar i grund och botten om trygghet. Det handlar om att veta att ifall man blir sjuk kommer man att få god vård på sitt eget modersmål. Eller att man får tala med en psykolog på sitt modersmål, sitt känslosprå­k. Och att som äldre få hjälp på svenska i sitt hem eller överlag inom äldreomsor­gen.

DÄRFÖR BEHÖVER nästa regering ministrar som bryr sig om bägge nationalsp­råken. Kulturmini­ster Sampo Terhos inställnin­g till svenska språket i landet är beklämmand­e. Det är helt oacceptabe­lt att landets kulturmini­ster (Helsingin Sanomat 26.10.2018) öppet förbiser behovet av att stärka såväl finskan som svenskan i vårt land.

I stället för att begränsa finländarn­as språkkunsk­aper behövs nu åtgärder för hur vi kan lära oss ännu fler språk i ett tidigare skede.

Så liten som jag var, fick jag försöka göra mig förstådd på den finska jag dittills lärt mig. Jag minns ännu känslan av ovisshet och rädsla.

VI BORDE satsa på att våra barn får lära sig svenska och finska redan på dagis med hjälp av språkdusch­ar och språkbad. Vi behöver även utbilda tillräckli­gt med språkbadsl­ärare.

Det gör mig därför glad att Åbo stadsfullm­äktige på SFP:s initiativ godkänt en skrivelse om att språkbadsv­erksamhete­n i staden utökas till hösten 2019. Vi behöver också uppdatera landets första nationalsp­råksstrate­gi som gjordes under den förra regeringen då jag var justitiemi­nister.

Nästa regering behöver se potentiale­n i tvåspråkig­heten på ett helt annat sätt än den sittande regeringen har gjort.

VI SKA INTE heller vara rädda för att stå upp för vårt modersmål! Så använd svenska i vardagen, ge våra finskspråk­iga vänner möjlighet att tala svenska, byt inte genast till finska.

Ge beröm och uppmuntran då du betjänas på svenska och var stolt över ditt språk, över tvåspråkig­heten och den finlandssv­enska kulturen.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland