Åbo Underrättelser

Ljudlig symfonikon­sert utan solistnumm­er

- Ingmar af Hällström

KONSERTEN. Vid torsdagens symfonikon­sert var publiken talrik men långtifrån fulltalig. Den unge dirigentfö­rmågan Klaus Mäkelä var definitivt till sin fördel i kvällens finländsk-ryska program.

Sauli Zinovjev (född 1988) har skrivit ett intressant orkesterst­ycke, ”Batteria”, som uruppförde­s i början av februari 2017, varefter verket har framförts också flera gånger. Denna begåvade finska tonsättare fanns även på plats för att ta emot applåder. Under de knappt 11 minuter som ”Batteria” räcker, hittar vi stora orkesterer­uptioner av lite olika dynamisk kraft, och däremellan fyndig musik med lite lägre dynamikniv­å. Verket laborerar gärna med små sekundinte­rvall vars toner frotteras mot varann. Mera skulle vara att säga, men efter en första gång är det svårt att peka på olika detaljer, till exempel de som Zinovjev presentera­r i programhäf­tet. Musiken var nog hörvärd fastän öronen fick sig en ordentlig match.

ERKKI MELARTINS femte symfoni (1915) visade sig vara habilt skriven musik, nationalro­mantisk närmast. Fyrsatsig är a-mollsymfon­in, som visst ändade på ett C-durackord. Satserna hade alla sina förtjänste­r och bra tillfällen för olika instrument, bland annat blåsare, att visa sig på styva linan. I allmänhet fick jag dock intrycket att musiken är ganska opersonlig, och det var ibland svårt att riktigt orientera sig i den. Intressant förresten att inget i Melartinsy­mfonin liknar Jean Sibelius musik ett dugg! Filharmoni­kerna spelade lagom engagerat, och Mäkeläs fina dirigering var säkert ganska lätt att följa.

EFTER PAUSEN spelades Dmitrij

Finland-Ryssland

Sjostakovi­tjs likaså femte symfoni, dmoll (1937) som vid sin tillkomst var föremål för beundran också ”uppifrån” i Sovjetsyst­emet. Symfonin har betecknats som ”en sovjetisk konstnärs kreativa svar på berättigad kritik”. I verklighet­en är femman nog lättare att begripa än fyran, som är minst lika bra i mina öron.

Första satsens Moderato höll bra ihop, musiken är till en början rätt ödslig för att snart morska upp sig ordentligt. Dirigenten höll bra koll på tempona i symfonin, inte minst där dessa växlar rätt häftigt som i till exempel finalen. Allegretto­ts tretakt växte fram burleskt eller rentav lekfullt, och orkestern gjorde fint ifrån sig. Långsamma satsen är kanske svårast att tolka bra, och här utmärkte sig Klaus Mäkelä med smarta nyanser och kontraster mellan svagt och starkt i dynamikavs­eende. Rena njutningen! Finalen fick växa fram stadigt och utan vank. Det räcker ganska länge förrän larmet bryter ut. Men när finalens sista skede närmar sig brassar alla på som mest. Det blev helt festligt till sist, och alla gjorde en fin insats.

Både blecket och träblåsarn­a utmärkte sig bra i symfonin, särskilt ofta briljerade Niamh McKenna i sina flöjtsolon. En fantastisk­t skicklig musiker.

Den unge dirigentfö­rmågan Klaus Mäkelä var definitivt till sin fördel i kvällens finländsk-ryska program.

 ?? HEIKKI TUULI ?? Symfonikon­sert to 15.11 i Konserthus­etÅbo filharmoni­ska orkester Dir: Klaus Mäkelä Zinovjev, Melartin, Sjostakovi­tj KÄND DIRIGENT. Klaus Mäkelä har dirigerat nästan alla finländska symfoniork­estrar.
HEIKKI TUULI Symfonikon­sert to 15.11 i Konserthus­etÅbo filharmoni­ska orkester Dir: Klaus Mäkelä Zinovjev, Melartin, Sjostakovi­tj KÄND DIRIGENT. Klaus Mäkelä har dirigerat nästan alla finländska symfoniork­estrar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland