Det perfekta brottet

Det utomordentligt perfekta brottet är brottet som man vet att har skett, som man vet vem som har utfört, men där förövaren ändå aldrig blir ställd till svars. Det är till och med mera perfekt än brottet som man vet att har inträffat, men man aldrig får reda på vem som har utfört det, och därför inte heller ens i teorin kan ställa någon till svars.

Det perfekta brottet behöver ju inte vara så stort i sig. Huvudsaken är att ingen blir ställd till ansvar för brottet. Då är det perfekt. Eller i alla fall någorlunda perfekt.

Myndigheterna bidrar till de perfekta brotten. Den 8.11.2011 publicerade Turun Sanomat en kort intervju med biträdande riksåklaga- re Jorma Kalske. Ur den artikeln framgår att redan inledd förundersökning under år 2010 lades ner i 1 700 fall. Av sparsamhetsskäl. Under år 2010 beslöt landets åklagare att inte väcka åtal i närmare 2 300 fall, därför att saken enligt dem var ringa och påföljden skulle ha varit högst böter. Man kan ju fråga sig vad brottsoffren i dessa fall ansåg? Var brottsanmälan värd besväret?

Det har inte blivit bättre. Man har på senare tider kunnat läsa om poliser som lämnar yrket, därför att de är frustrerade över att de inte får utföra sitt jobb. Av sparsamhetsskäl så får de inte det.

Försnillning är helt gångbart här i landet, bara man kommer ihåg att försnilla tillräckligt lite, av tillräckligt många, under tillräckligt lång tid. Det är ändå olagligt, men ingen bryr sig. Den som försnillar har lättare att komma undan om man tillhör de stora aktörerna i landet. Och ännu lättare att komma undan är det om försnillningen riktar sig mot de svaga i samhället, som till exempel arbetslösa och andra mindre bemedlade. Ingen bryr sig, även om riksdagens justitieombudsman skulle ha konstaterat att det hela var olagligt, vilket har hänt i ett konkret fall. Man kunde ju föreställa sig att man har bra på fötterna, då man gör en brottsanmälan med hänvisning till ett utslag från JO, men så är inte fallet. Åklagaren hittar nog på en bra förklaring till varför man inte ens påbörjar en förundersökning.

Sedan har vi ett okänt antal fall, där myndigheterna sölar med förundersökningen till den milda grad, att åtalsrätten hinner förfalla. Några sådana fall har emellertid nått över nyhetströskeln under åren.

Regeringen Sipilä höll åtminstone tidigare på med att skapa nytt finländskt rekord i fråga om försnillning. Huruvida det blir verklighet beror på riksdagen. Det gällde överföringen av kommunernas egendom i form av fast egendom i sjukvårdsdistrikten, till landskapen, utan kompensation till kommunerna.

Den materiella egendomen i Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt värderades i distriktets bokslut 31.12.2017 till drygt 434 miljoner. Kimitoöns kommuns andel därav är 2,0 procent. Det här får kommunen avstå ifrån utan ersättning om regeringen Sipiläs reform går igenom i den form regeringen hade tänkt sig.

Det utomordentligt perfekta brottet. Att dessutom göra det med lagstiftning. Det ni! Det är grejer det!

Det är ändå olagligt, men ingen bryr sig.