Kimitoön måste tänka på intrycket som utredningarna ger

”FÖR 1 000 EURO om dagen granskar nya konsulten Kimitoöns omsorg”, ”Kimitoöns omsorgschef Maria Wallin söker jobb i Pargas”, ”Veijo Lücke lämnar Kimitoön” – den som följt med nyhetsrapporteringen om Kimitoön vill säkert koppla samman dessa rubriker och från dem dra en rak linje till ett antal stridsäpplen.

Dels handlar det om slitningar mellan de gamla kommundelarna, främst Kimito och Dalsbruk, dels om en brist på tillit mellan politiker, tjänstemän och kommuninvånare.

Vi säger inte att misstron är utbredd. Med sociala medier som megafon kan en minoritet få majoritetens röststyrka.

Fullmäktigeordförande Lücke (Fri samverkan) säger att ”det har kommit så mycket negativitet i diskussionerna”. Han och övriga förtroendevalda i kommunen gör rätt i att syna sin egen roll i sammanhanget.

NEGATIVITETEN får sin kraft av frågor som kommunen tampats med en längre tid utan att kunna lösa. Snarare har de bidragit till intrycket av en splittrad kommun.

En av frågorna är kommunens vård- och omsorgssektor, som fått en akut prägel på grund av kommunens ekonomi.

Kimitoöns försök att få sin ekonomi i balans till 2020 innehåller fler frågor än så, men vården och omsorgen är trots allt den som kräver mest.

När konsulten Liisa Ståhle nu går igenom social- och hälsovårdstjänsterna är det inte första gången som samma tjänster synas.

Faktum är att en del av Ståhles tid kommer att gå till att läsa de tidigare utredningar som gjorts.

KOMMUNDIREKTÖR Anneli Pahta vill få in en utomståendes syn på hur tjänsterna ordnas, någon som ”sparrar och sporrar”. Men hur mycket kan en person bidra med på tre veckor?

Vård- och omsorgsfrågan är omgiven av ett lapptäcke av korta utredningar. De flesta har varit interna men också utomstående konsulter har sett över, beräknat kostnader och erbjudit scenarier.

Bevisligen har dessa tidigare utredningar inte vara tillräckliga. Att Ståhle på kort tid ska kunna lägga fram något som ger de förtroendevalda det de behöver för att fatta avgörande beslut är inte troligt. Pahta signalerar också att en förlängning av utredningstiden är möjlig.

HURSKAMAN förstå alla dessa utredningar, av vilka en del genomförts under omsorgschefen Maria Wallins ansvar?

En förklaring är att det är svåra frågor. Social- och hälsovårdsreformen är en repad skiva. Den snurrar runt men nålen hoppar på samma spår.

Kommunens läge är prekärt. Hur ska den agera och med vilken takt? Kimitoön måste också beakta sin roll i den utredning som ser över hur den svenska vården i hela landskapet ska ordnas.

SVÅRIGHETEN understryks av att frågan inte kan avgöras med sifferkalkyler enbart, åtminstone inte i kommuninvånarnas ögon.

Tanken på att kommunen skulle sälja Almahemmet och Hannahemmet, och köpa äldrevården av Attendo och Esperi Care som redan etablerat sig på ön, väcker protester.

Ändå är det just vårdbolagens närvaro i kommunen som styr diskussionen.

I dagens ÅU uttrycker Attendos representant besvikelse över att kommunen inte agerar snabbare, och Esperi Care nämner pågående diskussioner med kommunen.

Kommundirektör Pahta säger: ”Om vi har två tomma fastigheter på åkern och två av våra egna vårdfastigheter behöver renoveras så måste vi se på det hela.” De två tomma fastigheterna är alltså vårdbolagens.

Det är vårdbolagens närvaro i kommunen som styr diskussionen.

ETT SÄTT ATT förstå de många utredningarna är att de inte tillräckligt bra lagt grunden för ett beslut som beaktar vårdbolagen som ett alternativ. Därför behövs sparrande och sporrande.

Ska man läsa in ett omyndigförklarande av kommunens sektorchefer här? Ska man dra slutsatser om varför Maria Wallin vill lämna en chefspost för en hårt kritiserad och av Regionförvaltningsverket prickad socialsektor i Pargas?

Tja, saker och ting är inte alltid det som de verkar vara. Men det som de verkar vara är alltid en del av det de är, och just nu måste Kimitoöns kommunledning tänka på vilket intryck utredningarna och beslutsoförmågan ger.