Unik racerbåt har nypremiär
» Den unika Åbobåtens ägare vill sporra människor att ta tillvara gamla båtar.
Pröp-pröp-pröp ... Ford-motorn låter som tio stora puttande grötkastruller på videon från en testkörning. Så mycket fart blev det ändå inte.
– Propellern var för stor, motorn fick inte upp varven. Min pappa hittade lyckligtvis en annan gammal propeller i sitt förråd, säger Jani Vahto.
Det är han som tillsammans med sin pappa Esko Vahto äger den unika racerbåten som guppar i en hall på Runsala. Om allt går väl blir det uppvisningsåk i Aura å idag, som en del av Wauhtiajot-evenemanget för gamla snabbgående motorbåtar.
Vahto är inte alls sur för att det gick långsamt under testkörningen.
– Det gick ju bra! Jag är vid liv, båten hölls på ytan och den rörde sig i övrigt riktigt fint.
BÅTEN SIKARI – cigarren – har visats upp på mässor, men idag kan det bli första gången den kör fort inför publik på flera årtionden. Allt hänger på den kantstötta propellern.
– Den har varit hos en ”trollkarl” i Kaland, säger Vahto.
Dimensionerna är viktiga. Propellern sticker ut som ett långt spröt. Rodret är framför propellern. Det behövs fart för att båten ska stiga och styra bra.
– Om vi inte får den att gå bra så kan folk i alla fall njuta av den där den ligger vid Pinellan.
Det viktigaste är att folk får se båten och inspireras av den, säger Vahto.
DEN1929BYGGDA båtens historia är minst sagt speciell. Snabbgående Experiment Motorbåt. Så kallades den som ny på Åbo Båtvarf. I bakgrunden fanns varvets nyckelpersoner, driftsingenjören Bruno Westin och hans bror Zaké Westin, varvets hovkonstruktör av tävlingsyachter. Deras systerson Jarl Lindblom, skepps
konstruktör vid varvet, deltog också i bygget.
Åbo Båtvarf är känt för högklassiga segelbåtar men byggde också patrull- och torpedbåtar. Det var kanske därför experimentbåten kom till.
– Den här byggdes inte för att säljas. Det sägs att den med sin udda form skulle vara en testbåt.
SKROVET HAR LIKHETER med motortorpedbåten Vinha, som Åbo Båtvarf byggde samma år. Däcket är också välvt som på dåtida Thornycroft-torpedbåtar.
Den utstickande propellern går ändå båten verkligt speciell.
– Om man laddar upp något konstigt på nätet så är det alltid någon som visar upp något likadant. Då det gäller den här brukar folk bara kommentera ”jag har aldrig sett något liknande”.
Det närmaste man kommer är kanske malaysiska och thailändska svansbåtar, men de styrs med att vrida både motor och propelleraxel, säger Vahto.
– Som Åbobo och finländare är jag stolt över att vi har en så här unik båt här.
BÅTENS AKTIVA historia på varvet blev kort. Universal-motorn var för tung och när det blev ett motorras, var det stopp. Den sexcylindriga modellen hade dessutom tillverkats un
der bara ett år, så det fanns kanske inte ens reservdelar?
– Jag har bara hört om en annan likadan motor som skulle finnas kvar i hela världen.
Båten stod oanvändbar i en hall till slutet av 1940-talet. Då köptes den av bilaffären Valli-Autos verkstadschef Vieno-Verner Sillanpää. Han satte i en Ford-V8 och fick båten att gå fort: 53 knop uppmättes, men det talas också om 60 knop.
Sillanpää deltog i de ursprungliga
Vauhtiajo-körningarna på 1950-talet. Det var sannolikt också nu som båten fick smeknamnet ”Sikari”.
SEDANSTODBÅTEN igen. I en något ombyggd form visades den upp på en showturné för en Spede-film på 1960-talet. På 1970-talet hittades den av Esko Vahto, då bara 17 år gammal. Han restaurerade båten men lät den sedan stå.
Tillsammans med sonen Jani iståndsattes båten sedan en gång till. 2013 visade den upp på American Car Shows båtavdelning.
Motorn är en sidventils-V8 av Ford, nästan likadan som Sillanpääs. Motorns design är nästan lika gammal som båtens och köptes på försvarsmaktens överskottssauktion.
– Min pappa har mekat med den och sagt att den är nästan som ny.
DET VIKTIGA ÄR ändå inte hur snabbt båten kanske kan gå med sin nygamla propeller.
– Jag behöver inte sextio knop utan är riktigt glad om den gör trettio, ler Vahto.
Hans viktigaste mål är att inspirera människor att ta hand om träbåtar som ännu kan hittas i något skjul eller bakom någon lada.
– Det är så många fina båtar som
har bränts upp i midsommarbrasor.
Vahto kommer gärna och tittar på gamla trämotorbåtar och berättar det han kan om dem. En gång satt han flera timmar med en kvinna vars far hade varit tävlingsförare på 1930-talet; Vahtos kunskap gav kvinnan en helt ny inblick i faderns liv.
VAHTO VILL INTE bara främja träbåtskulturen utan arbetar redan på många sätt inom det området. Han guidar folk på varvet och är producent för träbåtsmässan i Kotka i juli.
– Jag studerar för att bli tradenom och hoppas att träbåtar kan bli mitt levebröd.
Tillsammans med sin pappa äger han salongsbåten Bonito, som nu restaureras på Forum Marinum. Den kan en dag bli en del av verksamheten: företagsutfärder, turister eller bröllopsturer, räknar Vahto upp. Han skämtar att han säkert är ”hjärntvättad” av pappa.
– Det här blir aldrig en guldgruva men jag vill vara delaktig i att inspirera människor. Nostalgi går hem och träbåtar får folk gott på gott humör.