Karinahemmet måstevänta
En rekordnabb namninsamling för Karinahemmet överräcktes i går till ledande Åbopolitiker. De som vill rädda enheten får ändå ge sig till tåls: ärendet når stadsstyrelsen först i augusti.
Över 4 000 människor skrev sitt namn på en vädjan om att trygga fortsatt verksamhet på Karinahemmet, som i 25 år har erbjudit palliativ vård och vård i livets slutskede.
– Det sades att det är för sent att göra något men jag tänkte att jag ändå måste försöka. Jag är en seg kämpe, säger Mia Ilola, SDP, som överräckte namnlistorna till fullmäktigeordförande Elina Rantanen, De gröna, i går.
På plats var också Petja Raaska, SDP, namnlistans andra namn, och vårdarna Leevi Sandell och Hanna-Ansas från Karinahemmet. Från stadens sida närvarade också socialoch hälsovårdsnämndens ordförande Päivi Pietari, SDP, och ordföranden för sjukvårdsdistriktets styrelse Piia Elo, SDP.
FRÅGAN OM Karinahemmet uppfattades redan som ett avslutat ärende. Det som nu rört om allt var social- och hälsovårdsnämndens möte förra veckan. Nämnden överraskade med att föreslå att stadsstyrelsen ska fatta ett beslut om att staden hyr eller köper hemmets fastighet samt anställer personalen.
– Trots att vi har utvecklat egen vård (vid Kaskenlinna sjukhus) är det uppenbart att vi också behöver sådan vård som Karinahemmet erbjuder, sade Päivi Pietari.
– Vi är alla säkert inne på samma linje då det gäller de värdefulla målen, oberoende av hur frågan om Karinahemmet kommer att lösas, konstaterade för sin del Elina Rantanen.
SOCIAL- OCH hälsovårdsnämndens förslag landar på stadsstyrelsens bord i augusti. Rantanen underströk att det inte går att påskynda processen.
– Det här är en så stor sak att det behövs en ordentlig beredning.
Initiativtagaren Ilola pekade på den helhetsmässiga vård Karinahemmet erbjuder, dessutom i en så trevlig miljö. Där kan man till och med få se hjortar skutta utanför fönstret, nämner hon som ett exempel.
– Vård i livets slutskede blir dessutom en allt viktigare fråga då de ensamstående blir allt fler.
Vårdaren Sandell instämmer. Om en dödssjuk har få anhöriga bränner de lätt ut sig och den sjuka blir än mer utsatt.
– När en människa dör handlar det också om att stöda de andra. Därför ordnar vi också anhörigträffar efteråt.
DENNYVÄCKTA diskussionen är välkommen, säger Ville Viitanen, ombudsman för Sydvästra Finlands stiftelse för hospicevård, som driver Karinahemmet.
– Social- och hälsovårdsnämndens förslag kom som en överraskning för mig och känns som en helt ny spelöppning.
Realiteterna för stiftelsens del är oförändrade. Pengarna räcker till fortsatt verksamhet tills uppsägningstiden för personalen löper ut den 27 november.
– Vemod är den dominerande känslan. Det handlar ändå om en pionjärenhet som verkat i tjugofem år.
Viitanen räknar med att de anställda med sin erfarenhet får nya jobb, men ovissheten om hur allt blir är tung.
I DET FALL ÅBO stad verkligen skulle ta över Karinahemmet räknar Viitanen med att fastigheten kan hyras till ”ett skäligt pris”.
Han betonar att det faktum att stiftelsen lämnar Karinahemmet räddar själva stiftelsen, som annars hade gått i konkurs.
– Det här är en otrevlig sak men det finns inga skyldiga. Den nuvarande modellen höll inte.
På det här vis kan stiftelsen enligt Viitanen få en annan roll och exempelvis stöda fortbildning inom palliativ vård och vård i livets slutskede. Detaljerna kring det klarnar först senare
Idén om att någon annan stiftelse skulle dyka upp och ta över Karinahemmet ser han inte som realistisk.
– Ingen annan stiftelse har varit i kontakt och jag vet inte riktigt varifrån en sådan tanke har dykt upp.