Guds kärlek lyser

Matt 5:13-16

På 90-talet var jag på ett skriftskolläger som hjälpledare. Detta läger har levt kvar i mitt minne eftersom husmodern vid lägergården hade fått för sig att man inte sätter salt i maten på lägergården.

Brödet bakades själv, det var färsk men saltlöst. Smör bjöds inte för det innehöll ju salt.

Till en början kändes maten konstig, den såg nog god ut och alla ingredienser var fräscha och goda men smaken, ja den fattades. Maten smakade ju inget.

Men otroligt snabbt vänjde man sig, efter ett par dagar började maten smaka nästan normalt. I slutet av lägret märktes det knappt mera.

Jag lärde mig att man kan leva utan salt, man kan vänja sig. Jag har också märkt att ögonen vänjer sig med mörkret. Utan ljus klarar man sig en stund.

Men när livet mister sina färger, sina nyanser så smakar den inte mer. Livet blir grått och mörkt, livet blir tungt. Då behöver vi människor i våra liv som fungerar som salt och ljus.

Jesus säger ”Ni är jorden salt”. Det betyder att vi ger varandra, våra närmaste lite smak in i livet på ett gott sätt.

Han fortsätter ännu ”Ni är världens ljus”. Detta ljus är ett ömt och varsamt ljus. Vi är som små lyktor som kärleksfullt belyser och tröstar den ensamma vandraren i natten.

Det finns tillräckligt med mörker, dysterhet, hat, ensamhet, bitterhet, grymhet och ondska i världen och Gud vill komma med nåd, kärlek, glädje, fred och förlåtelse in bland allt detta.

Han sände sin son till världen för att ropa ut Guds kärleksbud. Jesus sänder sen i sin tur oss att föra salt och ljus till världen, så att vi kan lysa med Guds kärlek och godhet till alla som går med oss.