”Judarna är utsatta från många håll”
» Universitetslärare Pekka Lindqvist säger att det finns fler grupper än nynazister som ogillar judar. Enligt docent Ruth Illman har antisemitismen tusenåriga traditioner.
Att den judiska synagogan i Åbo utsattes för vandalisering under den internationella minnesdagen för förintelsens offer är inget som är en slump, menar docent Ruth Illman på Donnerska institutet.
– Uppenbarligen var datumet valt av en orsak, säger hon och antyder i och med det att det troligen finns en koppling till nynazismen eller liknande strömningar i dådet, säger Illman, som doktorerade på judendomen.
Kulturellt och historiskt har judarna i princip alltid varit utsatta.
– Antisemitism är en speciell form av rasism som har funnits länge och i princip överallt. Det gäller också inom kristendomen. I och med att kristendomen är en utbrytarreligion ur judendomen har judarna alltid fått bära rollen som de som inte erkänner frälsaren. Överlag finns det ett överdimensionerat hat mot en grupp som inte ens utgör en procent av jordens befolkning.
Antisemitismen är speciell också på det sättet att den sprider sig till sådana ställen där det knappt finns några judar.
– Den finns ju uppenbarligen i Åbo, och vår judiska församling syns ju knappt, säger Illman.
TROTS ATT ÅBOS judiska församling är så gott som osynlig i stadsbilden och endast har runt 90 medlemmar – och en medelålder på runt 70 år – är säkerhetsfrågan något som ständigt finns närvarande, säger universitetslärare Pekka Lindqvist, som undervisar om judendomen på Åbo Akademi.
– Det här är en församling som i princip håller på att dö ut. Alla judiska barn som har fötts i Åbo har flyttat bort – antingen till Helsingfors där det finns en större församling, eller till Israel. Ändå får den här församlingen stå ut med att vara måltavla för alla som ogillar staten Israel.
Och det är inte bara nynazister som står för hatet. Judarna är utsatta från många håll, säger Lindqvist. Också extremvänstern och muslimer som nyligen kommit till Finland hyser ofta agg mot Israel – och i förlängningen judar.
–De traditionella muslimska samfund som har funnits länge i Finland, som tatarerna, har inga problem med judar. Det är främst muslimer från Mellanöstern som har en annan världsbild.
Illman håller med och hänvisar till en resa som hon gjorde i Mellanöstern för ett tiotal år sedan.
– Där finns en stark antiisraelisk tradition som är allmänt vedertagen i de länderna. Det är en annan del av antisemitismen som också måste tas upp och diskuteras – men på rätt sätt.
ILLMAN SÄGER ATT det är lätt att debatten urartar till vem som har utsatts mest genom historien.
– Men det ska inte vara en tävling i lidande. Allt som har hänt är hemskt.
När ÅU når henne är hon på väg till riksdagens minnesseminarium för förintelsen. Säkerheten är rigorös.
– Det är tragiskt i sig. Vi får heller inte glömma att förintelsen inte ba
ra drabbade judarna, den drabbade romer, personer med funktionsnedsättningar, homosexuella också. Förintelsen berör oss alla.
ENLIGT LINDQVIST är det just säkerheten som tar upp en stor del av budgeten för de judiska församlingarna i Finland.
– I Helsingfors, som är en större församling med runt 1300 medlemmar, har man dubbla portar och vakter 24 timmar om dygnet. I Åbo har man övervakningskameror och ibland vakter, säger han.
SÅ SENT SOM förra veckan fick Lindqvist själv ett samtal om en person som ville besöka församlingen.
– Personen hade sagt sig vara kopplad till Åbo Akademi, så de ringde mig för att försäkra sig om att det verkligen låg till så. De måste helt enkelt vara så här försiktiga.
ATT STORA ATTENTAT mot den judiska församlingen sker i Åbo är ändå en sällsynthet.
– Senast något stort skedde var våren 1993, när 130 gravstenar på den judiska begravningsplatsen sparka
des omkull. Mannen som utförde dådet gjorde det ensam, men han hade kopplingar till nynazismen. Han var också psykiskt sjuk, säger Lindqvist.
Den röda färg som användes i måndagens vandalism kan vara en symbol för blod – men lika gärna inte.
– Det kan vara att tilldela vandalerna för mycket tankekapacitet. Lika gärna kan det vara färgen de hade närmast till hands, säger Lindqvist.
Illman, som hunnit diskutera saken med ett par kolleger tror att symboliken finns där.
– Anspelningen på blod är det som sårar och skrämmer allra mest. Så oberoende av vad som är syftet med attacken så väcker den sådana tankar och referenser, säger hon.