Privatbilism tryggar inte tillgängligheten i Åbo centrum

Kanske vi ändå kunde försöka oss på en positivare dialog i stället.

ÅBO. Jarl Ahlbeck (29 maj) och Folke Sjögren (1 juni) kommenterar i sina insändare Åbo stads nya generalplan och menar att det finns skäl att trygga en oförändrad kapacitet för privatbilism i centrum. De argumenterar i synnerhet för trygghet och tillgänglighet, gällande t.ex. äldre människors möjligheter att handla i stenfotsaffärer och ta sig fram under vinterväder. I detta avseende är det förståeligt att ett upplevt hot mot gamla trafikvanor kan väcka oro.

Emellertid berör ovan slags argument endast vissa aspekter av den större idémässiga helhet som finns bakom de framlagda scenarierna, av vilka två av tre skulle skapa utrymme för fotgängare, cyklister och kollektivtrafik på bekostnaden av utrymmet för personbilar i centrum. Ur en trivsel- och tillgänglighetssynvinkel är det inte alls självklart att privatbilism borde prioriteras i de framtida trafikarrangemangen.

Fastän vissa menar att privatbilismens oförändrade ställning tryggar tillgängligheten i centrum, är effekten snarare omvänd. Då invånarna blir fler men stadsytan i centrum inte växer förstår vi varför förhållningssättet inte är hållbart. Förutom att personbilar hotar tillgängligheten i centrum, har de också en betydande inverkan på trivseln i staden i och med avgaserna, stockningarna och bullret de för med sig.

Personer med rörelsesvårigheter ska naturligtvis inte förnekas tillträde i centrum. Både den befintliga och planerade servicen borde utvecklas så att detta inte vore fallet. Emellertid verkar det som att de flesta som kör personbil i centrum inte gör det på grund av direkta fysiska behov, utan snarare kanske på grund av vana eller en vilja för bekvämlighet.

Att förhålla sig skeptisk till scenarier av denna omfattning är inte ogrundat när man känner till Åbos kommunalpolitik. Kunde det ändå finnas utrymme för trafikoptimism i staden? Meningen med generalplanen är ju trots allt att ”Åbo centrum utvecklas som en kommersiellt attraktiv samt trivsam och levande mötesplats som kan nås med alla trafikformer” (Samforsk, ÅA, 2020).

Allt som allt finns det skäl att betrakta frågan ur mångfaldiga synvinklar och se till att de möjliga förändringarna genomförs på ett ansvarsfullt och hållbart sätt, så att tillgängligheten och trivseln på riktigt tryggas.