HBTQ+-personer borde prata mera om döden
» En färsk doktorsavhandling visar att regnbågspersoner främst diskuterar dödsfall bara då de är offentliga eller politiska.
– Det finns ett behov av stödtjänster för sörjande regnbågspersoner, eftersom sådana tjänster inte existerar just nu, säger Varpu Alasuutari i Turun Yliopistos pressmeddelande. Alasuutari har i sin doktorsavhandling i genusvetenskap granskat hur närståendes död upplevs i finländska HBTQ+-personers liv.
Doktorsavhandlingen består främst av intervjuer med regnbågspersoner vars närstående avlidit under perioden 1980–2010.
– Samhälleliga och kulturella maktstrukturer, normer och värderingar påverkar inställningen till döden på samma sätt som de påverkar inställningen till livet, säger Alasuutari.
BLANDANNAT granskade Alasuutari regnbågsföreningars sätt att diskutera döden i deras offentliga verksamhet. Döden diskuteras främst vid ett politiskt eller offentligt dödsfall som hänger ihop med internationell människorättsaktivism. Alasuutari anser att det vore viktigt att prata om döden också då dödsfallet inte är politiskt eller offentligt. Därför skulle stödtjänster för sörjande HBTQ+-personer behövas.
REGNBÅGSPERSONER tampas också med att relationer ofta inte faller innanför den officiella och inom lagen definierade familjens ramar.
– Fastän betydelsefulla relationer kan anta många former under en livstid så lägger lagen och etablerad praxis fokus på de officiella familjebanden vid ett dödsfall, säger Alasuutari.
Den officiella familjen har exempelvis fler rättigheter och skyldigheter då det kommer till organisering av begravningen och dödsbofrågor.
HBTQ+-PERSONERS begravningar ordnas främst enligt kyrklig praxis, även om inställningen till kyrkan är kluven bland annat för att kyrkan inte officiellt tagit ställning till vigning av samkönade par. Alasuutari konstaterar att oberoende personlig övertygelse upplevdes ändå de kyrkliga begravningstraditionerna vara betydelsefulla, också för dem som kyrkan behandlar ojämlikt.
Alasuutari disputerar på fredag klockan 12. Disputationen är offentlig och kan följas på distans över nätet.