Små mänger blågröna alger har uppmätts

» Genböle och Själö är hittills de enda platserna i Egentliga Finland där blågröna alger påträffats.

Vid algmätningsstationerna i Genböle på Kimitoön och på Själö i Pargas har små mängder blågröna alger uppdagats, framkommer av Närings- trafik- och miljöcentralens (NTM) första algrapport för sommaren. I någon av NTM-centralens eller Rotaris övriga mätstationer i Egentliga Finland har inga blågröna alger än så länge påträffats. Sammanlagt upprätthåller NTM-centralen 35 och Rotari 40 mätstationer i Egentliga Finland.

Enligt NTM-centralen är mängden blågröna alger som hittills uppdagats snäppet högre än samma tid förra året. Men mängden alger är fortsättningsvis liten, vilket är vanligt i början på sommaren.

UNDERTORSDAGENKOM även Finlands miljöcentral ut med en algprognos för sommaren.

Enligt prognosen är risken för riklig förekomst av blågrönalger (cyanobakterier) på samma nivå som i fjol, men sommarens väder är avgörande.

I Finska viken är risken för algblomning högre, medan den i norra delen av Östersjöns huvudbassäng, i största delen av Skärgårdshavet och i södra delen av Bottenhavet är måttlig. I Bottenviken och i östra Östersjön är risken låg. Soligheten i juli och ytvattnets temperatur är avgörande för hur riklig algblomningen blir. Blågrönalgerna trivs i varmt vatten och behöver ordentligt med ljus för att kunna växa.

– Riskprognosen är en påminnelse om potentiella områden med blomningar av blågrönalger, men de veckovisa uppdateringarna från miljöcentralen och de egna ögonen ger en mer detaljerad bild av läget, säger miljöcentralens gruppchef Harri Kuosa i pressmeddelandet.

MILJÖCENTRALEN bedömer risken för algblomning genom att följa med vinterns näringsmängder och utvecklingen av näringshalterna i havet under våren.

Vinterns milda väderlek och rikliga regn ökade mängden näringsämnen, särskilt fosfor, längs kusterna. Näringsbelastningen bidrar till Östersjöns övergödning och därmed också förekomsten av blågrönalger på lång sikt.

Det är ändå svårt att bedöma sambandet mellan en särskild vinter och förekomsten av blågrönalger följande sommar eftersom näringsämnena rör sig längs kusterna.

Algblomningen börjar vanligtvis tidigast efter midsommar, och når sin höjdpunkt i juli och i början av augusti.