Kom ihåg vårdarna när coronan är förbi

De senaste månaderna har de dessutom fått sätta sin egen säkerhet på spel för att ta hand om resten av samhället.

Applåder och några låtar av artister som inte har något annat att göra under coronaepidemin – det är ungefär den tacken som sjukhuspersonalen har fått under de senaste månaderna. Och lite potatis.

Jag erkänner att jag inte är först ut med tanken att vårdarna förbises – de själva har varit ganska verbala med den åsikten. Vissa kanske till och med säger att det är gårdagens nyheter.

Men det är just det som är min poäng. Det är nu – när epdemin avtar – som det är viktigare än någonsin att komma ihåg sjukskötare, akutvårdare och övrig vårdpersonal.

Även om jag inte vill förringa de som stöttar Finlands vårdpersonal på sitt sätt,är det ändå förvånansvärt få röster som har höjts för den här branschen, som sedan länge går på knäna av överbelastning. De senaste månaderna har de dessutom fått sätta sin egen säkerhet på spel för att ta hand om resten av samhället.

Och det är fler än de som jobbar på smittskyddsavdelningarna som fått göra det. Vårdarna på äldreboende där smittan tagit sig in, ambulanspersonalen som för en misstänkt coronasmittad patient till sjukhus för att hen också råkat bryta benet eller vårdarna vid hälsocentralen som får visa personer med tydliga symptom till rätt avdelning, eftersom de vägrar följa instruktioner.

Vårdarbranschen är en bransch som plågas av många problem. Underbemanning. Låg lön. En kronisk förkärlek till korta vikariat. De får visserligen strejka, men i praktiken ändå inte eftersom de enligt lagen inte får lämna ett sjukhus utan grundbemanning. Det innebär att en strejk drabbar vårdarna själva hårdast, eftersom färre personer måste göra samma jobb, medan arbetsgivarna väntar ut dem.

Till försvar för vårt samhällssystem – det som inte uppskattar vårdare – brukar två argument användas. Det första kan sammanfattas i meningen ”det är inte ett yrke, det är ett kall” och är så urbota dumt att jag inte slösar kolumnutrymme på att argumentera mot det.

Det andra, lite mer legitima, argumentet handlar om att sjukvårdaryrket inte är ett vinstbringande yrke, och därför kan inte sjukskötare som har studerat i fyra år få samma lön som ingenjörer som studerat fyra år.

Och visst, det är (tack och lov) sant att sjukskötaryrket inte är vinstbringande. Däremot är det ett samhällsbärande yrke. När samhället håller på att kollapsa är det vårdarna som står där i sista led och håller ihop alltihopa. Det är inte ingenjörerna. Det är absolut inte mediastrategerna.

Därför borde ett samhälle som vill må bra se till så att de samhällsbärande funktionerna mår bra. Inte att de är sönderstressade och underbetalda.

Hur? Personligen skulle jag hjärtans gärna betala en extra procentenhet i skatt om jag visste att pengarna gick till att stärka upp vården och framförallt vårdpersonalen.

Skulle du?