Fler gröna rum, inte färre

”Den tid vi stadsbor lever i är hektisk och uppjagande, sinnesstressande och nervpåfrestande”. Så försvarades koloniträdgårdarna av E. J. Reinilä, ordföranden för det nationella koloniträdgårdsförbundet, 1927. Han har så rätt, ännu i dag.

DE SOM VILL rädda koloniträdgården i Kuppis aktiverar sig. En adress för bevarandet av koloniträdgården hade samlat nästan 1400 namn igår.

De som startat aktionen är en namnstark samling: ordföranden för Kuppis koloniträdgårdsförening Eija Meriluoto, ordföranden för det nationella förbundet Pertti Laitila, filosofie doktor Sirkku Pihlman som har undersökt området med studerande, samt Maarit Heinonen, forskare vid Naturresursinsitutet Luke. De här fyra kan säkert tillsammans med sina nätverk få många att uttrycka sitt stöd för den gröna oasen i Kuppis.

Problemet med en namninsamling är att den förstås enbart har en symbolisk funktion, jämfört med exempelvis ett kommuninvånarinitiativ.

Namninsamlingen överräcks, pressen är på plats, och så säger någon representant för staden – vem månne det blir? – några lämpligt diplomatiska ord. De aktiva brukar prisas för sitt engagemang och så kommer något med abstrakt om stadens mål för framtiden, för invånarnas väl och ... ja, ni kan säkert gissa er till hurdana eufemismer det kan handla om.

BRÅTTOM ÄR DET också. Arbetet med den nya generalplanen avancerar. Redan år 2018 gav stadsmiljönämnden ett utlåtande om att området antingen kan fortsätta som trädgård eller omvandlas till ett område med betydligt tätare bostadsbebyggelse eller affärer.

Antingen eller. Dörren öppnades redan då. Ut med koloniträdgården, in med annat.

Omröstningen var visserligen jämn, det var en röst som avgjorde. Samlingspartiet, SDP och Sannfinländarna röstade för det vinnande förslaget – medan De gröna, Vänsterförbundet och Centern tyckte att utlåtande skulle handla om att bevara trädgården.

”Blir koloniträdgården nästa stora tvistefråga mellan i huvudsak Samlingspartiet och SDP å ena sidan och De gröna och Vänsterförbundet å den andra?” Det frågade Carina Holm i sin ledare i ÅU (3.10.2018).

PÅ TVÅ ÅR HAR mycket hänt. Det har märkts i alla omröstningar i olika kommunala beslutsorgan då det gäller den nya koloniträdgården i Korois. I fullmäktige föll rösterna 50–14 för att etablera det nya området – det område som möjliggör att Kuppis töms.

Christina Hovi, chef för stadsmiljösektorn vid Åbo stad, har varit ganska entydig.

”Jag hoppas att det på det cirka 2,3 hektar stora området byggs både affärslokaler och bostäder. Vi har fått förfrågningar om att utveckla området främst för kommersiell service”, enligt Hovi (ÅU, 28.5).

I intervjun för ÅU påpekade Hovi att koloniträdgårdens stugor närmast Nylandsgatan har rivits. Därför är området enligt Hovi inte längre intakt (och därmed mindre värt?).

Men det gör det väl bara lättare att bygga en tät grönvägg av träd och buskar som förbättrar trädgårdsområdet?

Hovi noterade också att Nylandsgatans trafik förorsakar både buller och luftföroreningar i området. Nå, en grönvägg skulle dämpa ljud. Och då det gäller föroreningarna är det bra att minnas att de är på mycket låg nivå jämfört med vad de var ännu på 1990-talet, då fordonens utsläpp var mångfaldigt högre än nu.

ÅBO BEHÖVER FLER koloniträdgårdar, inte färre. Det klarnar också då man ser hur de värdesätts i så många andra städer. I Stockholm, som ändå är en tät storstad jämfört med lilla, glesa Åbo, har man en helt annan syn på dem:

”De är en viktig verksamhet för de av stadens medborgare som själva har en kolonilott, men också ett värdefullt inslag i stadsmiljön och som promenadstråk för alla stockholmare. Koloniträdgårdarna har dessutom positiva effekter på Stockholms miljö. Den biologiska mångfalden är hög i koloniträdgårdarna.”

Så sades det då det fattades beslut om att arrendeavtalen för koloniträdgårdar fortsättningsvis ska löpa på 25 år. Samtidigt utmålades möjligheter att utveckla koloniträdgårdarna, öppna upp dem allt mer.

I undersökningar, också i Finland, har det konstaterats att turister, särskilt från Asien, är intresserade av det lokala, såsom just koloniträdgårdar.

Har Åbo råd att förlora koloniträdgården i Kuppis? Nej.

KANSKE PROBLEMET är att så många beslutsfattare uppfattar koloniträdgårdar som ”kolonier” som inte har så stor betydelse för andra än de som har sin stuga och sina odlingar där? Då vi beaktar den avkastning som fås i form av stadsbornas välmående överträffar den ändå säkert alla tänkbara mål, i alla fall jämfört med så många andra av Åbo stads investeringar. Och vi ska inte glömma det kulturhistoriska värdet: Sanna Kupila vid Museicentralen i Åbo uppgav i maj att centralens syn på trädgården är klar:

”Koloniträdgården bör bevaras. Kuppis koloniträdgård utgör en unik helhet och är Åbos äldsta koloniträdgård” (ÅU, 28.5).

FRÅGAN ÄR ENKEL: Har Åbo faktiskt råd att förlora en så vacker miljö som koloniträdgården i Kuppis?

Svaret är lika enkelt: Nej.

Ett bevarande av Kuppisidyllen är inte heller på något vis i konflikt med en ny koloniträdgård i Korois. Åbo behöver fler gröna rum, inte färre. Och det finns säkert en efterfrågan på stugor också där.

Förhoppningsvis ansöker Kuppis koloniträdgårdsförening om skydd av koloniträdgården med hjälp av lagen om skyddande av byggnadsarvet. Och om det inte går vägen, så får vi hoppas att så många stadsbor som möjligt öppet engagerar sig för koloniträdgården i Kuppis – vid behov med protestaktioner av det mer synligare slaget.