Olli Laine tillbaka i Sverige – vill ta större roll i laget Olli Laine
» Innebandyspelaren som aldrig ger upp. Den egenskapen har fört honom på en resa från gårdsplanen i Nådendal till finrummet i Sverige.
INNEBANDY. Trots en spikrak kurva under de senaste säsongerna har innebandykarriären inte alltid varit en dans på rosor för Linköping IBK-backen Olli Laine. Uppvuxen i Nådendal, blev innebandyklubban redan tidigt bekant för honom. Hemma var det spel med pappa och brodern Ville Laine som gällde.
Några år senare flyttades matcherna ut på gårdsplanerna och Laine, den yngsta i kamratkretsen, placerades ofta i målet.
– Målvakterna var mina stora idoler. Jag hade ishockeymålvaktsutrustning på mig, då min bror och de andra vännerna spelade, säger Laine.
SAMMAKOMPISGÄNG tog också senare steget till SB Naantali och under de första serieåren spelade Laine i målet. Laget var lovande, men då de spelade endast för skojs skull ryckte zonens storklubbar, som bland annat TPS snabbt ifrån. För Laine som är en tävlingsmänniska från topp till tå, var detta tungt att följa med.
– Åren var minnesvärda, men till slut började vi gå på storförluster mot bland annat TPS. Tillika som jag beundrade dem, så störde det tävlingsmänniskan i mig.
MED EN TVÅ ÅR äldre bror är Laine van med att tävla i det mesta. För den yngre brodern var det till och med på sådant allvar att inte ens en förlust i kortspel kunde tolereras.
– Som barn var det nästintill knäppt. Lynnet att aldrig ge upp, har ändå format mig till den jag är idag, säger Laine.
SOM 10-ÅRING blev det dags att glömma drömmarna om att bli målvakt, då ett hopparknä satte punkt för planerna. Månader gick till läkarbesök för att få bot på skadan. Skadekänningarna lugnade ned sig först då Laine var fullväxt. Ännu idag har han problem att sitta längre stunder på knä.
– Att vara målvakt var därmed omöjligt. Första beskedet var att ta paus från innebandyn, men till slut kunde jag ändå komma tillbaka. Denna gång med klubba i handen i stället för hjälm på huvudet.
LAINE FORTSATTE innebandykarriären i moderföreningen som back. För tio år sedan påbörjades ett samarbete mellan SB Naantali och FBC Turku som fick namnet SBC och som satte då 14-årige Laine i kläm. Brodern och några av de äldre kompisarna fick ta steget till herrlaget, medan Laine enligt uppsatta regler, ansågs för ung. Kvarstående möjligheter var att endera ansluta till andra laget eller byta klubb.
– Att spela i andra laget fick mig att se rött och det dög inte. Det var därmed dags att kartlägga andra alternativ och TPS kom snabbt att bli laget jag valde, säger Laine.
I TPS anslöt han till lagets C-juniorer och debutsäsongen slutade med en finalplats i FM-ligan. Laine lyftes då upp till B-juniorerna, där han spelade en säsong innan han valdes in i ligaringen.
– Jag minns bra första året med herrarna. Under en vecka spelade jag först FM-slutspel med B-juniorerna och följande helg träningsmatch med herrlaget mot Storvreta, som hade stjärnor som bland annat Mika Kohonen. Snacka om kontrast, men trots att allting gick väldigt snabbt, så innehöll åren också otroligt hårt arbete. Blod, svett och tårar som det ofta pratas om.
I TPS LIGALAG spelade Laine till slut under sex säsonger och i 136 matcher (32+28). Han valdes till kapten.
– Klubben betyder mycket för mig och har gett mig vänner för livet. En dag hoppas jag på att få återvända till den svartvita-dressen, säger Laine.
INFÖR SÄSONGEN 2018-2019 fördes redan diskussioner om en flytt till Sverige. Laine som sett TPS växa till ett slutspelslag, var trött på att säsongerna nått sin ände i kvartsfinal tre år på raken.
– Det kändes som om jag behövde en ny utmaning. TPS rustade ändå upp med ett starkt lag och jag beslöt mig för att stanna. Bra så, då den säsongen är en av de mest minnesvärda i min karriär och förgylldes med ett silver.
DRÖMMEN OM spel i Sverige och SSL blev till slut sann säsongen 20192020. Den nya klubben blev Linköping IBK och Laine stod nu inför en helt ny utmaning och att enbart få spela innebandy var något han länge velat satsa på. Realiteterna slog ändå snabbt Nådendalssonen som en våt trasa i ansiktet.
– Allting kändes toppen och jag hade en lägenhet som klubben fixat till mig. Inledningen var ändå ingen dans på rosor, plötsligt var jag helt ensam och kunde inte ens språket ordentligt. Flytten gav mig ändå tid att i lugn och ro gå igenom karriären,
•
Ålder: 24 år.
•
Född: i Nådendal.
•
Bosatt: i Linköping.
•
Klubbar: SB Naantali, TPS och Linköping IBK.
•
Bästa sommarminne: att vara på stugan med familj och flickvän samt åbåtarna med vänner.
•
Bästa innebandyminne: hela rumban kring TPS FM-silver år 2019.
•
Gör helst på fritiden: är med vänner och familj.
vilket jag tror var behövligt då allting skett så snabbt de senaste åren, säger Laine.
DEBUTSÄSONGEN i SSL förlöpte positivt och Laine spelade till slut i 32 matcher och stod för 18 poäng (6+12). Då laget laddade för slutspel härjade coronaviruset på i världen och till slut drog också SSL i handbromsen.
– Situationen i Sverige var ju nog annorlunda än i Finland. Som tur är tog ledande personer till slut förnuftet till fånga och blåste av säsongen.
EFTER TVÅ MÅNADER i Finland återvände han i början av juni till Sverige. Både Linköping och Laine vill nu vinna och det är också med den attityden laget går in till den nya säsongen, som är schemalagd att börja i slutet av september.
– Personligen vill jag vara en ännu bättre spelare. Jag är inte längre ny i ligan, utan det är dags att ta en ännu större roll. Jag tror starkt på både mig själv och laget och ser framemot säsongen, säger Laine.