Fantastisk film om Tove
FILMEN. Filmen ”Tove” berättar om en turbulent tid i konstnären och författaren Tove Janssons liv (Tove Jansson 1914-2001), och filmen är fantastisk.
Den är som huvudpersonen själv: energisk, livsbejakande och visuellt kreativ.
Överraskande: alla skådespelare talar en naturlig och trovärdig finlandssvenska; svenska Shanti Roney (Atos Wirtanen), Krista Kosonen (Vivica Bandler) med finska som modersmål, och andra.
Alla agerar perfekt i sina roller, klokt regisserade.
Alma Pöysti briljerar i huvudrollen, hon är fantastisk när hon målar, när hon blir förälskad. Hon är den energiska och livsbejakande, den arbetande och festande Tove Jansson.
”Tove” är Zaida Bergroths bästa film och intelligent skriven av Eeva Putro.
BERÄTTELSEN BÖRJAR när bomberna faller över Helsingfors och fortsätter en bit in på femtiotalet. Effektivt bildberättande från början: Tove dansar glatt ensam och i nästa sekund sitter hon i bombskyddet och ritar Mumintroll. Eljest bara.
Hon vill måla, bli en riktig konstnär, delvis för att pappa berömda skulpturen Viktor Jansson kräver det.
Seriefigurer eller sagor för barn är inte konst.
Mumin är en naturlig del i historien och inget självändamål för den internationella marknaden. Filmen satsar på och lyckas med de filmiska kvaliteterna, för alla marknader. För det tidsriktiga filmfotot står Linda Wassberg.
MEDENKLAMEDEL skildras bekantskapen med (och förälskelsen med olyckligt slut i) rikemansdottern och teaterförnyaren Vivica Bandler. Äktenskapet med Atos Wirtanen. Konstnärsvänner och ovänner.
Livskamraten Tuulikki Pietilä dyker upp senare. (Bandlers pappa var stadsdirektör Erik von Frenckell, han beställde stadshusets fresk av Jansson, som finns att begrunda i Ateneum).
Mumintrollen blev en pjäs för barn på Svenska Teatern i regi och produktion av Bandler. De dricker vin i en saga för barn! Ledningen godkände inte whisky, påpekar Tove. Och tobaksrök.
En perfekt tidsbild, Helsingfors och Paris (filmat i Åbo).
Och Tove hittar sig själv, sin konst och sin fria själ.
NÅGOT I MANUSETS struktur saknas, en tydligare huvudkonflikt? Strax före mitten avtar den dittills upplevda intensiteten. Övermättnad?
Men batterierna laddas och energin är på topp igen vid slutet då Tove Jansson dansar solo på klipporna i skärgården.
Dansen i början, dansen i slutet är sinnebilden för filmen ”Tove”!
Slutbilden visar den verkliga Tove som filmades av Tuulikki Pietilä (To
Dansen i början, dansen i slutet är sinnebilden för filmen ”Tove”!
ves och ”Tuutikkis” smalfilmer kan ses på Ateneum).
Film, berättelse och personer engagerar.
En engagerande berättelse om bohemiska och festande, drickande, rökande, livsnjutande konstnärssjälar, fria själar, då och nu. Naturligtvis är det inte helt problemfritt att festa, skapa och älska. Ens i omvänd ordning.