Den älskade, föråldrade, underbart opraktiska teknologin
Som hobbyfotograf äger jag en handfull kameror, både små och billiga samt stora och dyra. De har alla sina fördelar, och är praktiska i olika situationer.
Men min favorit är ändå den billigaste och minst praktiska kamera jag äger: en gammal Chinon-filmkamera (eller småbildskamera som det egentligen heter) från 1982.
Den kostade mig några tior på loppis, och den lyfter inte ett finger för att hjälpa med fotograferingsprocessen. Allt från att spola fram filmrullen till att hitta rätta inställningar och fokusera på motivet måste jag göra manuellt.
Men dess otymplighet är precis varför den är min favoritkamera. Den hjälper mig sakta in. Istället för oändliga antal bilder har jag 24 försök per filmrulle. Jag väljer själv vilka rattar jag ska vända och vrida på för att få den bild jag vill ha.
DENSORTENSLÅNGSAMMA, eftertänksamma taktila upplevelse kan inte mina dyra tegelstenar till moderna kameror erbjuda.
Jag undrar om inte den evigt snabbare och snabbare teknologin fått oss att glömma bort de små detaljerna som gör det roligt att göra saker.
Nu menar jag förstås inte att det alltid var bättre förr. Det är förstås mycket mera praktiskt med modern teknik: Det är snabbare att streama musik till din telefon än att lägga på en vinylskiva. Att använda en kaffemaskin som snabbt pressar fram en kopp åt dig ur en färdig kapsel är enklare än att mala dina egna bönor.
ÅU:s redaktion kan inte utrustas med 40 år gamla kameror vars bilder måste framkallas i mörkrum, det vore fruktansvärt opraktiskt.
MEN VARFÖR VÄLJA den effektiva metoden i de stunder då vi inte har bråttom? Varför inte stanna upp och njuta av processen istället för att skynda oss till slutprodukten?
Även om fotograferingsprocessen blir väldigt invecklad jag är mera förtjust i min Chinons bilder än min moderna Nikons. Även om jag måste framkalla filmrullen innan jag får se bilderna. Även om bilderna oftast är alldeles för mörka eller fullständigt oskarpa.
För ibland ligger inte glädjen i slutprodukten, utan i vägen till den.
JAG REKOMMENDERAR varmt att välja den längre vägen ibland, speciellt om du tappat lusten för dina hobbyer.
Oberoende vad ditt intresseområde är kan det löna sig att ta en titt på föråldrad teknologi som kan återintroducera glädjen som försvunnit under åren.
Och jag tror inte att jag är den enda som finner något unikt i föråldrad teknologi. För om det vore så, skulle väl inga kameraförsäljare också sälja filmrullar längre...?