Coronaångesten svämmar över i psykologernas mejlboxar
» Vissa sticker huvudet i sanden och andra tror att de klarar sig med C-vitamin och morgonens löprunda. Många har ångest. Psykologer och terapeuter förklarar varför vi reagerar – och låter bli att reagera – på det hot covid utgör.
Varför reagerar vi så olika på coronan? Det beror enligt psykologen och psykoterapeuten Axel Aminoff på om vi är optimister eller pessimister – och vår förmåga att anpassa oss till en verklighet som förändras konstant. Linjen mellan förnekelse och hopp är hårfin, säger han.
–Vissa bunkrar upp med maskingevär, radio och konserver för att klara sig, andra är övertygade att de klarar sig ifall de joggar varje dag och tar C-vitamin.
Coronan är en situation ingen av oss upplevt förr och den förändras konstant.
I MARS VAR LÄGET dystert: världsekonomin kollapsade, människor blev deprimerade. Betongklossar placerades kring Nyland och Aminoff själv minns känslan som närmast psykotisk – det var beckmörkt, det var förtvivlat.
–Nackhåren reser sig fortfarande när jag tänker på det.
Sedan kom sommaren, solen sken och situationen lugnade ner sig. Nu lever vi enligt Aminoff i en sorts mellanfas där varken domedagsstämningen eller optimismen är särskilt närvarande. Vi är mer rationella men stämningen är ändå dyster.
De psykiska problemen hopar sig och Aminoffs inbox fylls av mejl av människor som vill ha hjälp. Mejlen är tio, tjugo gånger fler än de var innan covid.
OFTAINSERMAN allvaret i situationen först när den berör en själv, vilket under de senaste dagarna blivit tydligt när coronan spritt sig som en löpeld i Vasa. Det är en överlevnadsstrategi att inte bry sig om olika hot förrän de kommer riktigt nära, säger psykologen och psykoterapeuten Anu Storm i Vasa.
–Psyket hittar ofta på olika förklaringar som berättigar en att bete sig på det sätt man själv vill. Det berör alla oberoende av ålder.
Smittspridningen satte fart efter att en del av stadens många studerande gått på nattklubb. Människor är nu mycket arga: ”Hoppas verkligen ni hade livets fest”, lyder en av de sarkastiska reaktionerna på nätet. Anu
Storm förstår reaktionerna.
Samtidigt förstår hon också studenterna. Det kan bli tröttsamt att ständigt vara på sin vakt när man egentligen bara vill leva livet. Det kan vara frågan om ett gruppfenomen.
–När studierna börjar har man sitt livs stora chans att träffa människor och ha det kul. Här kan det också finnas en sorts trots: ta inte min höjdpunkt ifrån mig.
Samma slags grupptryck ser hon i omvänd form i munskyddsfrågan. Ju fler som bär munskydd, desto svårare blir det att gå mot strömmen.
– Man vill inte alltid medge och förstå att man är i fara och att man dessutom kan orsaka fara för andra människor. Ofta känns det helt enkelt lättare att väja för de svåra sakerna i livet, men det är ingen bra överlevnadsstrategi.
DET ÄR ÖVERLAG svårt för människan att utvärdera risker, säger Pilvikki Absez som är doktor i psykologi och beteendevetare, för tillfället forskningsdirektör vid Östra Finlands universitet. Det finns en så kallad optimistisk illusion om att man inte själv berörs lika mycket som andra.
–När hotet är närmare upplever man också ofta att det är vanligare, säger Absez.
När det inte finns många fall på en ort skapas en illusion av trygghet, vilket är en helt mänsklig reaktion som individen inte ska beskyllas för. I Vasa har man nu vaknat till hotet och till exempel börjat testa för coronaviruset med lägre tröskel.
– Det är svårt att förstå abstrakta risker. När de är nära blir de mer konkreta och vi skärper oss.
Dessutom finns de som struntar i rekommendationer oberoende om be berör vacciner, kost eller någonting annat.
DENUTDRAGNA ovisshet som coronan utgör kan hos vissa ge upphov till ett trauma, enligt Axel Aminoff.
–Det är som att lägga pussel. Jobbet är långrandigt och du hittar till sist en bit som har rätt färg och form. Du sitter där och försöker få biten att passa in och till sist nästan trycker in den med våld.
Det handlar om människans förmåga att ta in ny, obekväm information. Vissa tacklar situationen genom att rationalisera, teoretisera och bortförklara. Jag tvättar händerna och tar mina vitaminer, alltså är jag trygg.
–Sedan finns den primitiva reaktionen: att sticka huvudet i sanden som en struts och låtsas att problemet inte finns.
Aminoff talar om en oförmåga att acceptera att den yttre verkligheten inte formar sig enligt de inre förväntningarna. I värsta fall går man in i en psykos då verklighetsuppfattningen är gravt störd.