Risto Rappare tvingas byta trumpinnarna mot en pensel
FILMEN. Risto Rappare ( Silmu Ståhlberg) kopierar med oljekritor en målning av Vincent van Gogh, sedd i en konstbok, riktigt bara på skoj. Starka färger och vild penselföring. De vuxna ( Minka Kuustonen, Ylermi Rajamaa och Kristiina Halttu) får för sig via en spågubbes påstående att Risto är självaste Vincent van Gogh, återfödd med det röda håret och halmhatten, och klottret.
Ristos teckning visas för personalen på Ateneum; en skum dam ser den, kidnappar den och Risto. Den unga pojken, som helst spelar trummor, tvingas rita mera van Gogh; konstförfalskning i stor skala. Ateneum köper faktiskt ”Stjärnhimlen” efter det teckningen blivit behandlad med te och stekt i ugn…
NELLI MED nudelhåret är misstänksam, gör efterforskning och hittar huset där förfalskarligan håller hus. Polisen ( Carl-Kristian Rundman) är som oftast i barnfilmer mycket korkad. Men med bistånd av Nelli ( Lumi Kallio) och Lennart ( Ylermi Rajamaa) ordnar allt upp sig.
Den förfalskade Vincent är den åttonde Risto Rappare-filmen, nu skickligt regisserad av Maria Sid.
I en film om en rapartist måste det ju finnas musik, men sångerna är tämligen tama (som i de tidigare) och danserna, fantastiska i sig, gör inte filmen till en musikal. Vuxna och barn vill ha mera rock’n’roll och flera trumsolon i stället för dumma skämt om samtidskonsten.
Den förfalskade Vincent, fel Vincent, berättar att pengar inte är allt och att man ska göra det man tycker om och förverkliga sig själv. Äta skumgodis med måtta.
Rollbesättningen är lyckad och ungdomarna får och kan briljera på de storas bekostnad; så ska det låta. Scenografin och den visuella utformningen gör spänningen i filmen starkare. För filmfotot står en begåvad Robert Nordström.