Kärlekens svåra konst

Kärlek bär på en längtan efter ömsesidighet, men vi skall akta oss för att förutsätta en viss form av gensvar

Idag är det många som tvekar att ta ordet Gud i sin mun, även om man längtar efter och kanske också har erfarenhet av att möta Livet som något överväldigande stort och heligt.

Man kan tycka att det dubbla kärleksbudets ord om att vi skall älska Gud av hela vårt hjärta, vår tanke och vårt förstånd vittnar om en hängivenhet på gränsen till fanatism. Världspolitiken, historien och egna erfarenheter har gjort oss tveksamma, kanske till och med cyniska, ifråga om totala engagemang.

Vår naturliga längtan efter att ge oss hän för något högre ändamål dämpas därför av insikten om hur fel det kan gå när någon helt går upp i en kärleksrelation, en politisk ideologi eller en religiös tro.

Men det dubbla kärleksbudet handlar inte om blind underkastelse, utan om att förverkliga kärleken kreativt och lyhört. Budet visar att livets mening inte går att hitta inom oss själva, utan i relationerna till Livets ursprung och till medmänniskorna och naturen.

En annan av det dubbla kärleksbudets poänger är att gudsrelationen inte kan frikopplas från ansvaret och omsorgen för andra. Det dubbla kärleksbudet är dubbelt just därför att det visar att det inte kan finnas någon kärlek till Gud om den inte kombineras med kärlek till medmänniskan.

Mellanmänsklig kärlek kan också bli allt för påträngande och översvallande, så att den förkväver snarare än upprättar och befriar. Det här kan förekomma både i parförhållanden, i föräldrakärlek och i vänskap: en kärlek som glider över i ett behov att äga, kontrollera och manipulera.

Det dubbla kärleksbudets prioritetsordning, att rikta kärle

»

ken först till Gud, och sedan till medmänniskan, kan utgöra ett skydd mot att fixeras vid enskilda relationer. Vi skall inte kräva av en enda människa att hen skall kunna fylla alla våra behov av vänskap, intimitet, tankeutbyte, tröst och glädje.

Kärlek bär på en längtan efter ömsesidighet, men vi skall akta oss för att förutsätta en viss form av gensvar. Dessutom kan insikten om att olika människor och gemenskaper på varierande och kompletterande sätt kan svara mot våra behov och drömmar befria enskilda relationer från orealistiska krav.

Det dubbla kärleksbudet är egentligen tredelat: älska Gud, och din medmänniska som dig själv. Kärlek handlar inte om att göra sig själv osynlig, att bortse från alla egna behov och sin egen integritet. Vi skall vi inte sätta våra egna behov framom andras, men vi får vara barmhärtiga mot oss själva också i kärleken, och inte kräva felfrihet eller total osjälviskhet.