Politik utan förtroende på Kimitoön
Processen med misstroende mot kommundirektören som startat inom Kimitoöns kommun, kommer att dominera den politiska agendan i kommunen en lång tid framöver. Processen binder också förvaltningens händer.
DE SENASTE ÅREN har flera märkliga politiska processer ägt rum på Kimitoön. Politiken, juridiken och logiken verkar inte alltid hänga ihop. Redan en längre tid förefaller rollerna mellan politiker och tjänstemän ha varit oklara.
I FLERA SAMMANHANG har det framkommit att politiker deltar aktivt i beredning av ärenden som ska behandlas. Det här trots att beredning och beslutsförslag enligt lagen entydigt hör till den som är föredragande, kommundirektören i kommunstyrelsen och en annan tjänsteman i övriga organ.
NÄR de olika rollerna blir oklara uppstår bekymmer. I Kimitoöns kommun utmynnade bekymren i att nästan hälften av fullmäktigemedlemmarna lämnade in en motion där man hänvisande till 43 paragrafen i kommunallagen vill utreda om kommundirektören har fullmäktiges förtroende.
ETT DYLIKT INITIATIV kan inte tas på basis av några enstaka sakfrågor. I den kommande processen måste orsakerna bakom motionen utredas, annars kommer man inte vidare. När ett ärende om förtroende bli anhängigt, tyder det på att det finns olika åsikter om hur saker och ting ska skötas i en kommun.
FÖRTROENDE har man eller så har man det inte, något som kunde kallas lite förtroende finns inte. När en kommun inleder en process där man utreder förtroendet stannar kommunen upp. Kommundirektörens handlingsutrymme att leda den operativa verksamheten begränsas. Oberoende av hur en dylik process slutar lämna den spår. Det är inte för tjänstemännen möjligt att ständigt jobba med en rädsla och känsla att det enda politikerna gör är att söka fel.
POLITIK handlar om förtroende i alla riktningar. Förtroendebristen ser ut att vara utbredd på Kimitoön. Det är uppenbart att de övriga politiska grupperna inte har förtroende för SFP, då de valde att inte diskutera och inte ens informera SFP om att de lämnar in en motion om att fullmäktiges förtroende för kommundirektören ska utredas.
NÄR MAN LÄSER kommentarer från SFP i Kimitoön, kan man konstatera att de blev satta på pottan med byxorna på. Nu gäller det ändå för SFP att inte sura. Kommunalvalet närmar sig, vilket gör att alla politiska grupperingar höjer insatserna. Det gäller för alla grupper att ta tag i den aktuella förtroendefrågan och hitta en lösning.
SFP:S STÄLLNING på Kimitoön har försvagats. Redan efter senaste kommunalval valde SFP själv att försvaga sin position, då man valde att ge bort av de mandat man enligt resultatet i kommunalvalet hade rätt till. Politik handlar inte om att ge bort makt, utan om att ta makt och använda den. Den förväntningen har också de som röstar.
TROTS ATT SFP är den klart största politiska gruppen på Kimitoön, har SFP också överlåtit den politiska arenan till de andra grupperna. Initiativen kommer från de andra grupperna och SFP försöker reagera i stället för att agera. I en sådan situation blir slutresultatet dåligt. SFP:s reaktion blir att med dålig framgång försöka förhindra att initiativen förverkligas, i stället för att tillsammans med de andra söka utvägar för att komma vidare och hitta optimala lösningar.
FRÅGAN HAR också en annan sida. Var det närmast för att provocera som de andra grupperna valde att lämna SFP utanför motionen? Var det nödvändigt att starta förfarandet genom att lämna in en motion, kunde man ha valt att gemensamt diskutera fram en lösning?
Nu kan man ändå inte stanna upp och analysera processen så här långt. Det gäller att fokusera på hur man sköter processen till slut, med minsta möjliga skada för kommunen. Förtroendekrisen kommer att lämna spår, oberoende av hur den slutar.
Initiativen kommer från de andra grupperna och SFP försöker reagera i stället för att agera.
POLITIK handlar också om att hålla i taktpinnen och berätta vad man anser ska göras. Genast då man i stället för att berätta måste förklara, är det kört. Frågan lyder: Vem håller i taktpinnen på Kimitoön?
OBEROENDE AV de politiska krångligheterna på Kimitoön måste förtroendekrisen få en lösning. Alla parter måste bidra till att förtroendet stärks, både under och efter processen. Det är olyckligt om kommundirektören blir en valfråga. Det är inte skäligt och det gagnar ingen.
UR ETT MÄNSKLIGT PERSPEKTIV handlar det om en svår och smärtsam sak. Trots att ärendet behandlas som ett förvaltningsärende, kommer behandlingen att få drag av en offentlig rättegång, där en tjänsteinnehavare står åtalad inför en lekmannadomstol.
POLITISKT FÖRTROENDE handlar inte om juridik, teknik eller matematik, inte ens logik, det handlar om en nöjd publik. För de förtroendevalda handlar det också om att de kan känna sig trygga i att allt sköts rätt.