Åbo stad visar en arrogant attityd till service på svenska

Det är dagvårdskris i Åbo. 40 procent av de svenskspråkiga dagisbarnen i Åbo är placerade i tillfälliga utrymmen. Ändå verkar de svenskspråkiga Åboborna ta det lugnt. SFP har äntligen lyft upp frågan.

DEN TVÅSPRÅKIGA STADEN Åbo har orsak att aktivt fundera på om man även i framtiden ska vara tvåspråkig. Om Åbo stads ledning anser att svenskspråkiga servicelösningar alltid är sist i kön, då investeringar ska göras, är någonting fel.

BESKRIVANDE FÖR SITUATIONEN och för Åbo stads svaga intresse för de svenskspråkiga stadsbornas service är att SFP väljer att polisanmäla Åbo stad. Polisen kan knappast hjälpa, men polisanmälan är ett bevis på stadens totala nonchalans och ovilja att utveckla den svenskspråkiga servicen.

ENLIGT Ulla Achrén (SFP), vice ordförande i stadsfullmäktige, har det alltid varit svårt att få tjänstemännen att inse att det behövs en långsiktig plan för den svenskspråkiga småbarnspedagogiken och skolan. Enligt Achrén verkar stadens tjänstemän vara villigare att presentera byggprojekt som ser prestigefulla ut och skapar publicitet än förslag på renoveringar eller byggen av nya daghem och skolor.

ÅBO HAR GJORT stora investeringar de senaste åren. I ÅU nämner Achrén snedhissen upp till Kakola och Logomobron över järnvägen som exempel, vars slutnota landat på 5,5 miljoner euro respektive 19,5 miljoner euro. Båda budgeterna har dock mångdubblats efter att politikerna röstade igenom projekten. Som jämförelse ger Achrén att ett nytt daghem skulle kosta 3-5 miljoner euro och att renoveringen av den befintliga daghemslokalen på Skolgatan för att få den i användningsskick kostar 150 000 euro.

HANNA KARLSSON, servicechef för den svenskspråkiga småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen i Åbo, säger i ÅU att

Sirkkala daghem och förskola har varit utspridd och verkat i tillfälliga lokaler i över tio år. Då en fråga om utrymmen för småbarnspedagogiken inte går att lösa under en period på tio år, tyder det på att intresse att lösa frågan inte finns.

ÅBOS BILDNINGSDIREKTÖR Timo Jalonen citeras i ÅU. Han säger: ”Jag ansvarar inte för byggandet av nya daghem”. Om den högsta tjänstemannen inom Åbo stads bildningssektor har denna åsikt, kan man inte förvänta sig snabba lösningar eller kanske inga lösningar alls. Hela intervjun med Jalonen visar på ett tydligt ointresse och till och med nonchalans mot den svenskspråkiga servicen.

BILDNINGSSEKTORN i en stad har många saker att hålla reda på. En av de viktigaste sakerna torde vara att verksamheten har ändamålsenliga utrymmen. Vidare säger Jalonen att han inte kan göra något åt stadens ekonomiska situation. Vem ansvarar för bildningssektorns ekonomi i Åbo? Enligt Jalonen har han ingen roll i det sammanhanget.

NÄR MAN LÄSER intervjun med Jalonen och tar del av hans arroganta inställning till frågan, kan man inte förvänta sig att situationen med utrymmen för bildningssektorn skulle förbättras. Har stadsdirektör Minna Arve samma nonchalanta inställning till svenskspråkig service som stadens bildningsdirektör?

Polisen kan knappast hjälpa, men polisanmälan är ett bevis på stadens totala nonchalans och ovilja att utveckla den svenskspråkiga servicen.

NU BEHÖVS DET insatser av alla för att få en förändring till stånd. Det är bra att SFP nu aktivt lyfter upp frågan och även De Gröna har visat aktivitet. Utöver politisk iver måste användarna av servicen bli aktivare.

DE SVENSKSPRÅKIGA ÅBOBORNA kunde överlag höja sin profil. Hörs man inte och syns man inte, så finns man inte. Nöjer man sig med vaga formuleringar om tvåspråkighet, fungerar i längden ingenting på svenska. Tvåspråkighet förutsätter ett fungerande serviceutbud både på svenska och på finska.

DET KOMMANDE KOMMUNALVALET är en ypperlig möjlighet att kräva svar av Åbos kommande beslutsfattare. Risken finns ändå att det kommande valet blir ett borgmästarval, där sakfrågorna hamnar i bakgrunden. Hoppas den nya borgmästaren inser behovet av ändamålsenliga verksamhetsutrymmen, för alla språkgrupper.