Barn och ungas välmående är en gemensam sak
Jag har nu varit verksam som riksdagsledamot i riksdagen under ett och ett halvt år. Dessa månader har innehållit mycket av allt möjligt, även sådant som ingen långvarig ledamot upplevt tidigare.
I höst har jag upprepade gånger upplevt situationer då diskussionen i salen och utanför salarna, oavsett parti eller ledamot, har utstrålat gemensam förståelse och vilja att agera. Dessa situationer har förenats av det faktum att kärnan i diskussionen varit barn och deras välmående.
I riksdagen diskuterade vi våldet i skolorna och marginaliseringen av unga. I plenisalen pratas det ofta om hur mycket pengar vi är skyldiga. Det händer sällan att vi stannar upp och reflekterar över hur många barndoms- och ungdomstider vi är skyldiga dem vars liv har påverkats av besluten som fattats i plenisalen.
Trygga vuxna bör finnas i varje barns liv. I princip borde dessa vuxna finnas hemma men så är inte alltid fallet.
DÄRFÖR kompletterar yrkesverksamma inom olika områden nätverket av trygga vuxna för varje liten människa. Dessa yrkeskunniga finns inom förskoleundervisningen, skolan, barnskyddet, ungdomslokaler eller diverse organisationer.
Arbetet som dessa personer helhjärtat utför – framför allt med strålande kompetens – underskattas i vårt samhälle. Värdet av detta arbete är inte alltid mätbart genast i nästa redovisning och kan därför inte avspeglas i budgeten när den förhandlas fram.
Värdet av detta arbete är sådant att det syns på ett katastrofalt sätt när det inte funnits tillräckligt med resurser för detta arbete.
DÄRFÖR behöver vi tillräckligt med resurser för barn- och ungdomsarbetet. Mer än någonsin i denna situation. Därför är jag speciellt glad för att denna regering investerar hundratals miljoner i barn och ungdomar. Resurser bör finnas för alla sektorer från förebyggande arbete till åtgärdande arbete och samtidigt måste vi ta hand om de yrkesverksammas välmående.
Ett barns nöd ska under inga omständigheter förbises. Det ska inte vara så att när ett barn eller en ungdom uttrycker oro över situationen hemma eller ensamheten i skolan, så ignoreras problemet.
Det ska inte vara så att våra yrkeskunniga är såpass överbelastade att barnet förblir osynligt, försvinner bland pappershögarna på arbetsbordet. Under inga omständigheter har vi råd att ignorera barnens eller ungdomarnas bekymmer.
VI FÅR INTE GLÖMMA att det finns barn och unga vars enda trygga miljö är skolan. Det kan vara den enda plats där någon tar hand om en för en stund. Det kan vara en tillfällig lindring i den osäkra vardagen och rädslan som finns där hemma.
Därför är det viktigt att skolan har möjlighet att genomföra denna uppgift. Vi måste investera i elevoch studerandevården och därför är det viktigt att ge de yrkesverksamma bindande kvoter. På detta vis får lärarna ro att undervisa och eleverna ro att lära sig.
Resurser behövs även till exempel inom barnskyddet och familjearbetet. Vi bör aktivt driva frågorna kring barn, unga och familjer och bygga barnsjukhus.
Vi får inte glömma att det finns barn och unga vars enda trygga miljö är skolan.
DET FINNS en otrolig kraft i samarbete. Intresset för barn och familjers välmående syntes även tydligt när jag i början av oktober grundade en intressegrupp i riksdagen som främjar trygg graviditets- och spädbarnstid. Grundandet har varit under diskussion redan en längre tid med olika experter och kollegers entusiasm över partigränserna var välkommet.
Syftet med gruppen är att förstärka ett spädbarnsvänligt samhälle genom att främja familjevänlig politik. Målet med gruppen är bland annat att öka beslutsfattarnas förståelse för småbarnsfamiljers behov och de former av stöd som de behöver.
Genom att stödja föräldraskap från början förmedlar vi att familjer som drömmer om barn med stor tillförsikt kan sträva mot sin dröm. Samtidigt tar vi gemensamt hand om framtidens viktigaste faktor, barnen.