Ex-statsminister vill se reformer i stället för växande skuldsättning
» Som statsminister fick Esko Aho ta itu med den djupa depressionen i början av 1990-talet. Nu hoppas han att regeringen ska dra lärdomar av det.
Nej – det finns inte några direkta likheter mellan depressionen i början av 1990-talet och den nuvarande av coronakrisen förorsakade recessionen. Det menar tidigare Centerordföranden och statsministern Esko Aho, som skrivit en bok om krisåret 1991.
– Det att den här boken kommer ut mitt i pandemin är ett sammanträffande, men visst kan vi lära oss något av situationen på 1990-talet, säger han.
Boken ”1991 – Mustien joutsenten vuosi” (Otava) behandlar året i fråga ur tre perspektiv: Finlands ekonomiska kris, Sovjetunionens sönderfall och Nokias uppkomst.
– Det som vi lyckades med på 1990-talet var att förkorta krisen och begränsa statens skuldsättning. Det hade inte varit möjligt utan betydande reformer. Det här är något som inte diskuteras i dag, men för att skapa välfärd behöver vi tillväxt.
Ahos regering genomförde omfattande reformer av bland annat systemet med kommunernas statsandelar och beskattningen.
– Men samtidigt ökade vi finansieringen av forskning och utveckling, vilket utan tvivel bidrog till återhämtningen.
DE REFORMER som ex-statsministern nu gärna skulle se berör Finlands globala konkurrenskraft. I och med att Finland är medlem av euron och inte har en egen valuta som kan devalveras måste konkurrenskraften ökas på andra sätt.
– Det handlar om de offentliga finanserna och arbetsmarknaden. Den offentliga servicen måste effektiveras och arbetsmarknaden bli mera flexibel, säger Aho.
Inget av detta är nyheter. De här två sakerna dyker upp med jämna mellanrum då våra beslutsfattare diskuterar Finlands överlevnad som nation. Varför kommer man inte till skott?
– Det beror på att den offentliga sektorn har kunnat ta mera lån. Med hjälp av låntagningen har man sluppit genomföra de nödvändiga reformerna. Efter finanskrisen har statsskulden nästan trefaldigats.
Bristen på reformer på arbetsmarknaden har däremot lett till att systemet har börjat läcka, anser Aho.
Allt fler arbetstagare struntar i fackföreningarna och traditionella anställningsförhållanden har ersatts med ofrivilligt företagande.
– Därför måste vi utveckla systemet med lokala avtal. Den vägen kan man hitta den flexibilitet som krävs i kristider.
AHO ÄR INTE förtjust i regeringens närmast oberörda inställning till den ökade skuldsättningen, även om han anser att det för närvarande saknas alternativ till den.
– Där ingår två stora utmaningar. För det första ska man inte tro att låntagningen löser några problem. Det som man kan göra med hjälp av lån är att köpa tid.
– För det andra så är det inte normalt att räntorna är så låga som de är just nu. Det beror på att ekonomin är sjuk. När ekonomin så småningom tillfrisknar kommer räntorna att höjas och då blir det dyrt.
Aho tycker inte att man ska utgå från att räntorna är låga i all evighet. Det bästa är att förbereda sig för en situation där ekonomin återgår till det normala och lånen måste betalas tillbaka.