Regnbågens revansch ger Åbo stad pluspoäng
Åbos övergångsställe i regnbågsfärger lyckades bli en riksnyhet. Att regnbågen passar bättre någon annanstans accepterar staden laglydigt, men debatten som sedan följde går under ribban. Den visar att regnbågsstödyttringar behövs.
”OCH vad kostar hela ståhejet?”
”Borde inte de där färgerna används på Toppå avstjälpningsplats i stället?”
”Bra/ Toppen!”.
” Men tänk om folk inte förstår att bron är en bro då”?
ETT PLOCK bland de mer städade kommentarerna då Yle Turku publicerade nyheten om att Teaterbron tillfälligt målas i regnbågsfärger, då inte övergångsstället vid Stadsteatern fick behålla färgerna.
Skämtet om bron beror på att det i motiveringarna till att färgerna måste bort från övergångsstället hette att det finns en risk att folk/chaufförer inte förstår att övergångsstället är ett övergångsställe då det inte är vitrandigt.
Kommentarstråden är många hundra åsikter lång. En del Åbobor (eller vem de är) verkar upprörda, andra tycker det är mycket väsen för ingenting.
Det är mycket väsen kring en liten happening, men detta väsen är också så avslöjande att det motiverar stödet för regnbågar att fortsätta.
MED DETTA INTE sagt att inte Polisstyrelsen skulle haft rätt att uppmana Åbo följa lagen.
Polisen motiverade beslutet med att det bör vara tydligt att övergångsstället är ett övergångsställe, och då ska det målas i vitt. Så stipulerar vår lag.
I Åbo lydde man, regnbågen spolades bort. Det även om staden hävdade att lagen kan tolkas annorlunda också – enligt lagen ska också vägmärken kunna signalera övergångsställe och det finns vägmärken på platsen.
Polisens beslut kan tyckas vara paragrafrytteri men ett beslut man får lov att acceptera.
Vi vill ju att lagen också följs på många andra sätt. Vi vill till exempel att Polisen ingriper om någon minoritet – sexuellt eller annan – utsätts för förtryck eller hatretorik.
Regnbågsfärgade övergångsställen som tillfälliga manifestationer är en internationell trend, och sådana har funnits i Helsingfors och Mariehamn. Blev den här så känd att också Polisen måste agera?
På ett enda dygn hade Åbo stadsteaters initiativ spridits som en löpeld i sociala medier, då mestadels av dem som hyllade idén. Folk sågs fotografera sig själva vid teaterns övergångsställe hela den tid regnbågen fanns där.
När regnbågen måste tvättas bort ville både Åbo stadsteater och Åbo Svenska Teater visa att de fortfarande stöder Priderörelsen och färgglada regnbågar syntes nästan omgående på deras reklamskärmar.
MEN ÄVEN ÅBO stad agerade. Endast några dagar senare meddelade staden att Teaterbron ännu i juni ska dekoreras med regnbågstema.
Det kan man kalla regnbågens revansch. Teaterbron ska spraymålas i samråd med konstnären Jan-Erik Andersson som år 1998 skapade Teaterbrons utsmyckning, det granitornament man vandrar på när man går över bron, och berättelsen om Slottstomten och affärskvinnan Valborg Innamas möte.
Andersson och en grupp unga konstnärer ska skapa den regnbågskonst som tillfälligt ska finnas på Teaterbron över sommaren.
Frid och framförallt fröjd, kunde man ha trott. Men nej.
Nu vaknade lynchstämningen bland regnbågsmotståndarna i de sociala medierna.
Många kommentarer är mycket föraktfulla, på gränsen till vad som kan publiceras.
Teaterbron är redan nu en manifestation för kärlek. Åboborna har fört hundratals med kärleksförklaringar till den i form av stängda hänglås.
VARFÖR SKA Priderörelsen vara så ljudlig och synlig, frågar sig någon av de mer sakliga debattörerna.
Svaret är givet – se på det väsen och de fördomar som fortfarande verkar finnas.
I debattrådarna följer också motargument; exempel om den som miste jobbet när hens sexuella läggning framkom, exempel om den som möter trakasserier ute på stan, exempel om dem som har svårt att hitta sin plats, känna sig accepterade.
DET HANDLAR det egentligen om, acceptans. Så enkelt, för en del så svårt. Kunde vi bara acceptera att vi är olika?
Om vi klarar av att acceptera att vi är individer, och att en annan människas sexuella läggning är hens ensak och inget hot mot oss själva, då behövs inte ”detta väsen för ingenting, detta tjafs” som någon tyckte.
Vi verkar inte vara där ännu, det visade den bortspolade regnbågen.
Därför är stadens sätt att tackla frågan så rätt i tiden, och det är en stark stödyttring som staden gör.
Teaterbron är redan nu en manifestation för kärlek. Åboborna har fört hundratals med kärleksförklaringar till den i form av stängda hänglås.
Där passar regnbågen utmärkt, den är öppen för alla och omfamnar alla. Låt den blomma upp!