Stackars historielösa Åbo
KOROIS. I cirka två års tid har en grupp som känner ansvar för den aboensiska historien försökt få tillstånd att resa en vård på stället där den första biskopskyrkan i Korois hade sitt altar på 1200-talet. I gruppen ingår den lutherska kyrkans ärkebiskop Tapio Luoma, katolska kyrkans emeritusbiskop Teemu Sippo och Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet inom vars område (Maarian seurakunta) Korois befinner sig. Korois utgör början till det kyrkliga livet i Åbotrakten och hela Östra Rikshalvan och grundades ett sekel innan Domkyrkan invigdes.
Efter ansökningar till Forststyrelsen som äger jordmånen och till Museiverket som övervakar lagstiftningen och tröga förhandlingar blev det nej. Vi som jobbat för att få en vård rest på området anser dock att en vård som skulle tjäna både som minnessten och som underlag bland annat vid förrättningar och gudstjänster är vad området behöver. Vården skulle påminna om områdets historiska betydelse och om det faktum att Korois är en begravningsplats med hundratals gravar, bland annat gravarna av tre av Finland tidiga biskopar på 1200-talet. Platsens rekreationsvärde är givet och ska utnyttjas såklart, men måste kontrolleras inte minst då det är uttryckligen frågan om en gravplats.
Inte ens riksberömde arkitekten Benito Casagrandes plan över hur vården skulle ställas och hurudan stilren inskription med de tidiga biskoparnas namn fick de hårdnackade myndigheter att vika.
Man tänker osökt på hur Uppsala lyckats bevara sin fornhistoria genom att utveckla området för Gamla Uppsala
Högar. Området ligger strax utanför Uppsala centrum och har blivit en populär plats för skolklasser och turister, då området (vars historia går tillbaka till 500-talet) är väl disponerat med museibyggnad, välskötta stigar och informationstavlor och – liv.
Men stackars Åbo sitter kvar i sitt antiekumeniska elfenbenstorn och fortsätter att minnas den heliga platsen Korois med ett 60 år gammalt, nedslitet och ovårdat kors samt en ynklig, oduglig informationstavla. Om detta får fortsätta, bevisar det bara vilken skada ohejdad sekularisering åstadkommer, inte minst med tanke på kommande generationer, vars risk för historielöshet fördjupas ytterligare.