Samspel mellan musik och lyrik

Vi får se, kanske kan vi med tiden kan sätta ihop ett litet band och njuta av glädjen att få spela tillsammans.

Fjärden badar i solsken och högsommaren med dess blomsterfröjd, segling, sol och hav gör en lyrisk i själen. Musik har alltid betytt mycket för mig och det är ju så för oss flesta att vi associerar en viss låt med ett stämningsfullt ögonblick i livet eller en upplevelse som gett upphov till fina minnen.

Här några tips för sommarmorgnar och aftnar då man vill njuta av musiken och den fina lyriken. Jag hoppas att ni läsare har överseende med det personliga greppet i mina kolumner, det känns mer genuint att skriva om sådant man verkligen känner för. Denna gång handlar det om min passion för musik och lyrik.

SOM EN SEGLARE har jag flera låtar från ungdomen som tilltalar mig när man väl förtöjt båten i natthamnen: en typisk sådan sommarmelodi är ”Blå, blå vindar och vatten” med Tomas Ledin och givetvis klassikern ”Så skimrande var aldrig havet” med Evert Taube. Musiken ger även sinnesro, i synnerhet kvällstid då man vill ge sig tid att lyssna och ta till sig lyriken. Den typen av låtar som jag gillar i lugna stunder är vackra melodier som ackompanjeras av en akustisk gitarr eller piano.

Sångerskan Eva Cassidy gick bort alltför tidigt, men hennes musik lever kvar i tolkningar som ”Early Morning Rain” och ”Kathy’s Song”, en låt ursprungligen skriven av Paul Simon och uppförd av Simon & Garfunkel.

James Taylor är också en artist med förmåga att skriva fin lyrik till vackra toner såsom i hans kanske mest kända låt ”Fire and Rain”.

Rigmor Gustafsson, som är en av de främsta jazzartisterna i Norden, har gjort en fin version av den låten tillsammans med Nils Landgren. Du kan även lyssna till hennes sammetslena röst i låten ”Still” på albumet ”Alone with You”.

UNDER DET SENASTE halvåret har jag fått en ny dimension i min kärlek till musik. Enligt mina närmaste vänner har jag alltid sjungit ”hellre än bra”, men det förminskar inte den glädje jag känt för all slags musik från klassiskt till jazz, från blues och rockmusik till personliga singer-songwriters såsom Bruce Springsteen och Jackson Browne.

Jag började spela gitarr i höstmörkret, men det var först då jag började ta lektioner med Janne Engblom vid Musikinstitutet Arkipelag i Pargas som jag kommit riktigt igång med spelandet. Tack vare Janne har jag en djupare känsla för frasering, rytm och melodi.

Janne är inte bara en tålmodig musiklärare och proffsmusiker, han är även en utmärkt pedagog som uppmuntrar en till att känna glädje i det man lär sig var gång. Det är tack vare hans musiklektioner som jag nu lyssnar till varje instrument i en låt och greppar nyanser som inte fanns där tidigare.

Jag har även förstått på musikhandlare att intresset för musicerande gått upp under pandemitiden och att det är fler och fler som vågar sig på att försöka lära spela själv. Vi får se, kanske kan vi med tiden kan sätta ihop ett litet band och njuta av glädjen att få spela tillsammans. Att få till en enkel melodi med fyra ackord som ”I will stay” eller ”Knocking on Heaven’s Door” kan få en att känna eufori även om man ibland spelar fel. Nu gäller det bara att spela flitigt och det är med musicerandet som med allt annat: övning ger färdighet.

SLUTLIGEN VILL JAG återgå till samspelet mellan musik och lyrik. ”Den lyckliges väg” är ett album från 2007 med Bo Sundström och Frida Öhrn. De uppför 11 sånger tonsatta till dikter av den svenska författaren och poeten Pär Lagerkvist. Han är känd för sina kärleksdikter och erhöll Nobelpriset i litteratur år 1951.

Samtliga låtar på detta musikalbum är riktiga pärlor, men den känslosamma stämningen i julinatten återges mästerligt i texten till ”Det är vackrast när det skymmer”:

”Det är vackrast när det skymmer. All den kärlek himlen rymmer. Ligger samlad i ett dunkelt ljus. Över jorden, Över markens hus.

Allt är ömhet. Allt är smekt av händer. Herren själv utplånar fjärran stränder. Allt är nära, allt är långt ifrån. Allt är givet människan som lån. Allt är mitt och allt ska tagas ifrån mig. Inom kort ska allt tagas ifrån mig. Träden, molnen, marken där jag går. Jag skall vandra – ensam utan spår”

(Pär Lagerkvist, 1919)