Pohjola-Norden förlorar medlemmar efter pengahärvan

» Förskingringshärvan lämnar tråkiga spår i föreningen, men kan föra gott med sig för andra föreningar som förstår att se över sina rutiner.

Ryggmärgsreaktionen i de flesta organisationer är säkert den att man tänker att man ska hålla tyst för att det är pinsamt och vi får pinsam publicitet.

Klart att imagen har fått sig en törn. Det säger Pohjola-Nordens t f generalsekreterare Heikki Pakarinen.

Det var i måndags som Hufvudstadsbladet gick ut med att Pohjola-Nordens förra generalsekreterare Michael Oksanen misstänks för grov förskingring. Samma dag gick också Pohjola-Norden ut med samma uppgifter och brottsanmälde Oksanen. Efter det har ärendet ventilerats flitigt i offentligheten.

– Vi vet att en del medlemmar har sagt upp medlemskapet. Nog har vi lidit av det här. Men hur mycket är svårt att säga, säger Pakarinen.

EXAKT HUR många medlemmar som inte längre vill understöda Pohjola norden har man ännu inte en klar bild av.

Pakarinen tror att också bidragsgivare kommer att hålla PohjolaNorden

mer under lupp i framtiden.

– Det är klart att bidragsgivarna kommer att vara noggrannare. Trots att det ju nu handlar om ett enskilt fall och en person som har missbrukat sin ställning till sin egen nytta.

FÖR EN UTOMSTÅENDE kan det verka som att Pohjola-Nordens verksamhet har skötts amatörmässigt om det är så att en person under flera år kommit åt att föra över stora belopp till sina egna konton.

Men amatörmässighet håller Pakarinen inte med om. Både bokföring och revision sköts av professionella företag.

– Men som i de flesta andra föreningar är styrelsemedlemmarna frivilliga som på sin fritid vill befrämja olika målsättningar. Typiskt är att styrelsemedlemmarna är mera intresserade av att utveckla föreningens verksamhet än sitta och peta i föreningens bokföring.

Tror du att dylikt förekommer också på andra håll?

– Nej det vill jag inte tro. Inte i den här omfattningen och inte så här målmedvetet, svarar Pakarinen.

Ni har gått ut ganska öppet om den här härvan och detaljerna kring den. Varför det?

– Oftast försöker man kanske sköta sådana här saker tyst, så som

Heikki Pakarinen

man ju gjorde i Finlands svenska idrott. Det är ju inte bara pinsamt för den som har gjort sig skyldig utan också den som blivit lurad. I vårt fall fanns inte det alternativet eftersom Hufvudstadsbladet gick ut med namn på förening och misstänkt. Så det var klart från början att vi ska vara så öppna som möjligt. Om HBL inte i våras hade skrivit om er, hade ni då ändå valt en så här öppen linje?

– Tja, det är svårt att säga. Det tror jag väl. Förskingringen är av så grov art att jag inte riktigt kan se hur man kunde ha försökt vara tyst om det. Ryggmärgsreaktionen i de flesta organisationer är säkert den att man tänker att man ska håll tyst för att det är pinsamt och vi får pinsam publicitet. Men jag tror nog det hade varit svårt att hålla det hemligt.

SÖREN LILLKUNG, vd för Svenska

Kulturfonden, kommenterade Pohjola Norden-fallet under veckan och lyfte då fram att det har rått en osund kultur i Finland som har med manlighet att göra och hur man kan använda företagsmedel och offentliga medel. Eventuellt kan man tänka sig att det nu aktuella fallet utgör en hälsosam påminnelse också för andra föreningar.

– Ja, om man vill se något gott i det här så är det att vårt fall kan fungera som en väckarklocka för andra föreningar och stiftelser att se över sina rutiner.

Michael Oksanen har hittills inte i offentligheten kommenterat beskyllningarna som riktas mot honom. ÅU har försökt nå honom för en kommentar, utan att lyckas.