Stora brister i skolhälsovården

Skolhälsovården är dåligt uppbyggd, det finns inte tid att prata.

Pargasbördiga Jenny Sumelius är bland annat utbildad sexualrådgivare. Senast har hon jobbat som skolhälsovårdare för hög- och lågstadieelever i Helsingfors, där hon numera bor. Hon har tidigare medverkat i Yles finlandssvenska ungdomsradiokanal X3M:s program ”Sex och sånt”.

Hon har vittnat hur sexualundervisningen i skolor fortfarande fokuserar mest på preventivmedel och, uteslutande för flickor, mens. Många ämnen, som onani och gränser, är fortfarande starkt tabubelagda. Eller så ges de inte tillräckligt med rum.

– Det är något jag tänkt mycket på, hur skolhälsovården är dåligt uppbyggd. Det finns inte tid att prata.

Sumelius hänvisar till skolhälsovården i Finland i allmänhet, men under snart ett och ett halvt år har tidsbristen tagit extrema former. – Det är kaos nu.

I jobbet i Helsingfors har hon sett och upplevt den stora bristen på läkare, hälsovårdare och psykologer, speciellt på svenska. Också i Åboregionen har bristen varit påtaglig.

I årskurserna 1, 5 och 8 ska elever normalt genomgå en omfattande hälsoundersökning med både vårdare och läkare. På sistone har resurserna inte räckt till, och bara brådskande fall uppmärksammas.

Rapporter om unga som mår dåligt hopar sig.

Det är inte bara coronan som orsakar problem.

Sociala medier kan påverka ungas självbild negativt. Tankas kring träning, skönhet, mat och hälsa påverkas av vad andra lägger upp på Instagram eller TikTok.

– Det innebär nya osäkerheter och det blir lättare att jämföra sig själv med andra.

– Man kan testa fråga sig själv vilka känslor det väcker hos en när man följer ett konto eller ser något visst inlägg.

Också i skolhälsovården lägger man alltför mycket fokus på ungas fysiska utveckling och sådant som vikten, säger Sumelius.

– Vad med den psykiska utvecklingen och mentala hälsan?

Tidsbristen är ett problem: Under en halvtimmes mottagning får man inte veta hur någon egentligen mår.

Prioriteringen är en annan. Om Jenny Sumelius fick bestämma skulle samtal med en psykolog vara obligatoriskt i samband med skolhälsovården.

Det är också svårt att ta emot hjälp, säger hon. Men om det är något som alla måste göra försvinner ribban helt och barnet behöver inte själv ta första steget.

– Alla behöver inte gräva djupt, men alla behöver någon att prata med.