ÅA-team forskar i Arktis
» Forskarna tar bland annat reda på hur havets kolbindning och utbudet i fiskdisken här hemma påverkas.
För tre veckor sedan steg ett gäng på 20 forskare från universitet i Danmark, Norge, Tyskland, Österrike och Finland – mer specifikt Åbo Akademi – ombord på forskningsfartyget Dana i Reykjavik, och styrde siktet mot Grönland.
Ursprungligen skulle ombordstigningen ske i Grönlands huvudstad Nuuk, men coronan ställde till det i sista minuten. Istället blev det en fyra dagar lång båtfärd från Islands huvudstad till västra Grönland. Under de fyra dagarna hann gruppen uppleva allt från ett stormigt Grönlandshav, strålande sol i lugna fjordar och öppna valrika vatten vid Davis sund.
Väl framme vid provtagningsområdet satte arbetet i gång.
UNDER KNAPPA tre veckors tid har forskningsgruppen nu färdats utanför Grönlands västkust och tagit vattenprover och bottenprover som ska analyseras noga.
Forskarna studerar förändringar i den arktiska marina miljön. De vill ta reda på hur havets förmåga att förse oss med fisk och binda kol från atmosfären påverkas av klimatförändringen.
ATT HAVSTEMPERATUREN stiger och glaciärer smälter som följd av klimatförändringen vet vi redan. Att varmare vatten med lägre salthalt i sin tur påverkar de marina ekosystemen vid Grönlands kust är heller ingen nyhet. Men exakt hur ekosystemen påverkas, och vilka följder det kan ha också utanför Arktis, vet vi ännu inte.
Vad forskningsexpeditionen i Grönland nu fokuserar på är potentiella biologiska ”tipping points”, eller ”tröskeleffekter”, i det marina ekosystemet. Tröskeleffekter sker när ett ekosystem, som annars genomgår en rätt lugn och linjär förändringsprocess, passerar en viss punkt och plötsligt blir dramatisk och kan få oåterkalleliga och oförutsägbara effekter.
– För Arktis del är det troligt att en, eller flera, ”tipping points” sker i och med de förändringar som ökande temperaturer, smältande havsisar och glaciärer och ökande avrinning från land medför, berättar Anna Törnroos-Remes, miljö- och marinbiolog vid Åbo Akademi.
– Detta orsakar en skiktning av vattenmassorna i havet, förändrar vilka arter som bidrar till algblomningen och när den sker, vilket i sin tur ökar den mikrobiella nedbrytningen och förändrar djurplanktonsamhället.
TÖRNROOS-REMES leder Åbo Akademis del av projektet. Hon svarar på ÅU:s frågor via mejl eftersom linjen är för knastrig för en telefonintervju.
Hon berättar att alla dessa förändringar i Arktis rubbar kopplingen mellan havsytan och havsbotten.
– Mindre organiskt material sjunker till bottnen, vilket betyder att djuren på havsbottnen får mindre och annorlunda mat.
Det här är något som får konsekvenser för fisket i Arktis, och därmed också utbudet i fiskdisken här hemma. Fiskenäringen i området baserar sig nämligen till stor del på bottenlevande fisk och skaldjur, såsom hälleflundra, torsk och nordhavsräka.
ANNA TÖRNROOS-REMES konstaterar att det speciella med den aktuella forskningsexpeditionen är att så många olika delar och processer av det marina ekosystemet samtidigt studeras – allt från primärproduktionen av växtplankton, det vill säga alger, till djurplankton, till bottendjur. Därtill studeras effekterna av klimatförändringen, men också andra stressfaktorer som till exempel tungmetaller och introducerade arter.
Orsaken till det breda angreppsättet är just gruppens fokus på tröskeleffekter.
– Det är otroligt inspirerande och skoj att jobba tillsammans på en sådan här resa. Speciellt eftersom vi är så många med olika forskningsbakgrund och inriktningar, men där vi ändå har samma forskningsmålsättningar och tema, säger TörnroosRemes.
Hon konstaterar också att det är roligt att få jobba tillsammans med kollegerna ombord på fartyget efter att länge endast ha träffats över Zoom.
– Det känns lite som en familjesammankomst.
ÅBO AKADEMI-teamet ombord består utöver Törnroos-Remes av doktoranderna Phoebe Armitage och Maité Jacquot. Därtill ingår även Marie Nordström och Erik Bonsdorff, som inte är med på expeditionen, i arbetsgruppen.
– Vår roll är alltså att specifikt undersöka länken mellan produktionen vid havsytan och bottendjursamhällena på havsbotten, samt hur andra miljövariabler och stressfaktorer, såsom salthalt, temperatur, tungmetaller och introducerade arter, påverkar bottendjursamhället i området, berättar Törnroos-Remes.
HUR EN arbetsdag ombord på ett forskningsfartyg utanför Grönlands kust ser ut kan variera mycket. Olika prover ska tas av olika grupper på just rätt ställe, rätt djup och i rätt ordning. Det är ett noggrant arbete som ibland kräver att man jobbar 13 timmars arbetsdagar. Däremellan kan det sedan bli pauser på ett helt dygn.
– När det blir vår tur tar vi sedimentprover från havsbottnen med hjälp av en så kallad ”box core”. Med den kan vi studera mjukbottnarnas djursamhälle, alltså sammansättningen av maskar, musslor, sjöborrar, ormstjärnor och så vidare.
När bottenproverna kommer ombord sållas de så att endast bottendjuren blir kvar. De ska förvaras och analyseras vidare hemma i laboratoriet.
PÅ LÖRDAGEN är det dags för forskarna att flyga hemåt. Väl hemma fortsätter arbetet med att analysera de olika proverna. Mycket handlar om artbestämning av plankton, fisk, bottendjur, eller vidare analys av vattenprover. Därtill ska proverna jämföras med de tidigare, om än få, studier som finns från området, för att få en så god helhetsbild som möjligt av förändringarna över tid i havsbottnens djursamhällen.
För Anna Törnroos-Remes del var det här den första forskningsresan till Grönland, men redan nästa sommar hoppas hon att den nästa resan inom ramen för samma projekt blir av, då till östra kusten.
– Det låter klyschigt, men landskapet här, vare sig det är fjordar och glaciärer eller det öppna havet med isberg, är obeskrivligt vackert. Skört men ändå starkt.
Hon konstaterar att naturen och havet i sin helhet ständigt överraskar och fascinerar.
– Det är så otroligt omväxlande, vackert och förunderligt. Jag har definitivt också fått ytterligare respekt för de som är bosatta på Grönland och i dessa trakter.
Det är otroligt inspirerande och skoj att jobba tillsammans på en sådan här resa. Speciellt eftersom vi är så många med olika forskningsbakgrund och inriktningar.
Anna Törnroos-Remes, miljö- och marinbiolog