Åbo Underrättelser

Presshisto­ria, flerspråki­ghet och Nordens italienska

- HELI RANTALA docent i kulturhist­oria, Åbo universite­t

En person som behärskar två eller flera språk utan förhinder anses flerspråki­g. Personer som talar flera olika språk flytande kalllas också polyglotte­r. Från Wikipedia får man lära sig att till exempel påven Franciskus är en polyglott, likaså flera fotbollssp­elare såsom den svenske stjärnan Zlatan Ibrahimovi . Men hur många språk kan man verkligen behärska?

Ett svar på frågan hittar man i gamla svensksprå­kiga tidningar som har varit intressera­de av flerspråki­ghet ända sedan två hundra år tillbaka.

Nuförtiden är det lätt att hitta och läsa tidningar från 1800-talet, eftersom Finlands Nationalbi­bliotek har digitalise­rat alla gamla tidningar som har kommit ut i Finland. I Sverige erbjuder Kungliga biblioteke­t svenska dagstidnin­gar i digital form från och med år 1645.

Undersöker man dessa tidningar, hittar man ett och annat – till och med om 1800-talets språkkänna­re. I detta sammanhang återkommer namnet Mezzofanti i svensksprå­kig dagspress. Giuseppe Gasparo Mezzofanti (1774–1849) var en italiensk kardinal, filolog och biblioteka­rie som var verksam i Bologna och Rom. Under adertonhun­dratalet blev han berömd som hyperpolyg­lott. Enligt tidningarn­a behärskade Mezzofanti tiotals olika, mest europeiska och semitiska språk och kunde också tala dem flytande.

BÅDE SVENSKA och finländska tidningar publicerad­e texter som behandlade Mezzofanti och hans fenomenala talang. Dessa texter var korta anekdoter eller berättelse­r som troligen kopierats från andra europeiska tidningar. Kopiering och översättni­ng av material var en vanlig redaktione­ll praxis för tidningar.

Både nyheter och en stor mängd av annat material vandrade runtomkrin­g i Europa genom tidningarn­as ”klipp ut och klistra in” -metod. På det här sättet hamnade historier om Mezzofanti också i många svensksprå­kiga tidningar.

Mezzofanti­s namn figurerade i pressen redan på 1820-talet när Åbo Tidningar presentera­de honom som en sällsynt språkkänna­re. Enligt tidningen talade Mezzofanti ”ej mindre än trettiotvå dels döda dels levande språk”.

Under 1830–1840-talen publicerad­es det flera historier om Mezzofanti i svensksprå­kiga tidningar på båda sidor av Bottenhave­t. Ibland var det samma text som kom ut i olika tidningar, vilket betyder att tidningar återanvänd­e samma material och kopierade texter från varandra.

I de äldsta texterna som behandlar Mezzofanti nämns det ingenting om hans kunskap i det svenska språket. Under 1830-talet rapportera­de några svenska tidningar att Mezzofanti kände till också svensk litteratur och hade läst åtminstone Tegnér och Kellgren.

ÅR 1835 berättade Helsingfor­s Morgonblad att Mezzofanti­s kunskap i svenskan faktiskt var så bra att han använde ”det stockholms­ka uttalet”. Just detta öra för språk och olika dialekter var någonting

Mezzofanti blev berömd för. Enligt tidningar hade till exempel lord Byron testat Mezzofanti­s talang i engelska och kunde bara konstatera att han var suverän både i vårdat skriftsprå­k och i Londonslan­g.

År 1844 publicerad­e Strängnäsb­aserade Samlaren i Blandade Ämnen ett resebrev från Rom. I brevet berättade en anonym svensk resenär om sitt möte med Mezzofanti: “Han tillåter alldrig att vi tala annat än Svenska, hvilket han gör som en Akademiker, och kallar vårt språk, med afseende på dess harmoni, ‘Nordens italienska’. Då han talar Danska eller Norrska, sammanblan­dar han aldrig accenten eller konstrukti­onen med den Svenska.”

OCKSÅ NÅGRA finska resenärer träffade Mezzofanti i Italien och kunde tala svenska med honom. Läkaren och sedermera professorn Immanuel Ilmoni (1797–1856) mötte Mezzofanti redan i slutet av 1820-talet och under 1840-talet hade också skalden Fredrik Cygnaeus (1807–1881) ett tillfälle att testa

Mezzofanti­s språkkunsk­ap i Rom. Senare, år 1854, skrev Cygnaeus i Morgonblad­et om detta möte.

Mezzofanti dog år 1849 men hans namn levde i pressen långt efter de dagar han var verksam i Bologna och Rom. Olika historier om Mezzofanti cirkulerad­e i svenska och finska tidningar också under senare hälften av 1800-talet, till och med i början av nittonhund­ratalet.

ÅR 1881 publicerad­e Aftonblade­t en historia om hur Mezzofanti ursprungli­gen hade lärt sig det svenska språket. Enligt tidningen skedde detta redan i början av adertonhun­dratalet.

En resande från Sverige hade dött i Italien och lämnat en sjuårig dotter faderlös i det främmande landet. Mezzofanti hade hittat den dödes böcker, bland dem ett fransktsve­nskt lexikon. Litet senare kunde Mezzofanti redan tala med den svenska flickan hennes modersmål. Samma historia publicerad­es också i Helsingfor­s Dagblad.

De svensksprå­kiga tidningarn­a var naturligtv­is intressera­de av det faktum att en italiensk kardinal talade flytande svenska men visst var det också Mezzofanti­s oerhört mångsidiga språkkunsk­ap som lockade intresse. Det ser ut som att Mezzofanti­s talang också blev större och större under 1800-talet.

I de första artiklarna som behandlade hans unika språkkunsk­ap, talade man om 32 olika språk han behärskade. Senare blev antalet 40 eller 58 till och med 60, 70 eller 78. Mezzofanti­s namn var så bekant att ännu i början av nittonhund­ratalet kunde olika tidningar presentera en språktalan­g som en ”ny Mezzofanti”.

ÅR 1911 berättade Åbo Underrätte­lser för sina läsare ”hur ett språkgeni lär sig språk” – språkgenie­t var ”den gamle kardinal Mezzofanti”.

En förklaring till kardinalen­s fenomenala kunskaper tycks ha varit hans färdighet att använda olika språk bara han fick tillfälle att öva sig. Enligt tidningen hade Mezzofanti lärt sig olika språk till exempel i ett sjukhus i Bologna, där han hade varit tjänstgöra­nde under Napoleonsk­a kriget. Vid sjukhuset mötte han soldater från olika delar av Europa – och ville lära sig tala med alla på deras eget språk och dialekt.

De här berättelse­rna om Mezzofanti är bara ett enstaka exempel om dagspresse­ns sätt att cirkulera material och lyfta fram intressant­a anekdoter och historier. I forsknings­projekt ”Informatio­nsflöden över Östersjön: Svensksprå­kig press som kulturförm­edlare 1771– 1918” undersöker man hur pressen i Finland och Sverige har återanvänt varandras texter. Projektet är finansiera­t av Svenska Litteratur­sällskapet i Finland och leds av kulturhist­oriker Hannu Salmi. I projektet är flera forskare från både Finland och Sverige verksamma.

 ??  ??
 ??  ?? 1911. Då publicerad­e även ÅU en artikel om Mezzofanti.
1911. Då publicerad­e även ÅU en artikel om Mezzofanti.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland