Hur utvecklas arbetskulturen i det nya normalläget?

Kroppsspråket säger mycket när vi är närvarande på arbetsplatsen, men det är svårare att skönja bekymmer och oro i ett Teams- eller Zoom-möte.

Efter en skön och solig sommar är det så dags att ta itu med arbetet igen. Detta är andra året vi återgår till vardagen efter att ha fått njuta av en relativt lugn sommar med avseende på pandemin. Ute i skärgården och speciellt på min hemort Nagu har jag förstått att krögarna och de lokala företagarna har sett en positiv utveckling i och med alla de människor som firat ’hemester’.

Men hur ser hösten och kulturen på arbetsplatserna ut när vi väl återgått till vardagen? För många arbetstagare fortsätter distansarbetet, emedan en del arbetsplatser har övergått till en hybridmodell där man jobbar till exempel 3 dagar i veckan på distans och 2 dagar på kontoret.

Detta gäller givetvis inte i många yrken där det krävs närvaro såsom i industriarbetet, skolundervisningen och sjukvården. För universitetslärare och studeranden återstår det att se om en hybridform blir bestående, det vill säga att närvaro gäller för grupparbeten och första årets studerande, emedan många kurser även i fortsättningen kan ske över nätet.

DET JAG MEST grubblat på är hur förändringarna präglar arbetskulturen och hur individen påverkas av detta. Människor som har en god motivation och gärna tar eget initiativ till att styra sitt arbete kan tänkas klara sig väl även i den situation då vi fortsätter att jobba åtminstone delvis på distans.

Däremot finns det människor som behöver både hjälp och stöd i sitt dagliga arbete, vilket ställer större krav hos de som jobbar i en chefsposition.

Det handlar inte enbart om att motivera de anställda och styra upp arbetet, utan det krävs mer fler kompetenser än så. Empati och en omtanke är goda egenskaper hos både chefer och medarbetare i dessa tider. Det är många som behöver hjälp, men kanske inte kan uttrycka sig på rätt sätt för att nå till de distansarbetande kollegorna.

Kroppsspråket säger mycket när vi är närvarande på arbetsplatsen, men det är svårare att skönja bekymmer och oro i ett Teams- eller Zoom-möte över nätet. Just därför gäller det att vara lyhörd och ställa enkla frågor som ”Hur mår du just nu?” eller ”Är det något jag kan hjälpa till med för att du skall lyckas utföra ditt arbete på ett meningsfullt sätt?”

PROFESSOR Gunilla Widén och Åbo Akademi är med i ett nordiskt forskarteam som är intresserade av hur våra arbetsplatser och arbetssätt gällande informations- och kunskapsdelning förändras.

Forskarteamet undersöker bland annat vilka sätt att söka och utbyta information som förändras, eventuellt försvinner, och/eller tillkommer, varför de gör det och med vilka konsekvenser (för både medarbetare och arbetsplatsen), som resultat av en period av hel-digitala arbetsplatser (till exempel nu under covid-19 pandemin), det vill säga i ”peopleless offices” och hur arbetspraktiken återgår post covid-19.

I de första intervjuerna har även de individuella frågeställningarna kommit upp: det är inte bara chefens utan även medarbetarnas sak att hjälpa till där det behövs. Det ska bli intressant att få läsa om forskningsresultaten när studien väl är färdig.

FÖR MIN EGEN DEL har distansarbetet fungerat bra med tanke på att jag bor i skärgården. Jag är med i styrelsen i sex olika företag och två stiftelser.

Här har distansmöten blivit det nya normala, vilket gör att vi disponerar över tiden på ett mer effektivt sätt och resandet har avtagit markant. Däremot saknar jag sociala kontakter och även i de uppstartsföretag jag är med i är även fysisk närvaro en fördel i synnerhet när vi försöker skapa något nytt.

Kreativitet gynnas av närvaro och samverkan.

Jag önskar ÅU:s läsare en aktiv höst och håll humöret uppe även i det dagliga arbetet.