Ovän oroar lokalt
» Den skarptandade barkborren sprider sig söderut. Det skapar panik bland sommarstugeägare. Men skadorna är blygsamma och kan dessutom minimeras genom att man vårdar sitt tallbestånd.
Den skarptandade barkborren oroar sommarstugeägare i den väståboländska skärgården.
Det beror inte minst på en artikel i tidningen Turun Sanomat nyligen som berättade att arten, som tar död på tallar, nu tagit sig neråt mot Åbotrakten.
Fredrik Granberg, verksamhetsledare för Väståbolands skogsvårdsförening, säger att nästan alla som nu ringt upp honom är oroliga stugägare. Han manar till lugn.
– Vi har haft skador på smågrupper av tallar i flera år. Troligen har vi haft fall av skarptandad barkborre, men det finns många olika barkborrar och de är knepiga att artbestämma, säger Granberg.
OCH ÄVEN OM det skulle handla om skarptandad barkborre går inte världen under – högst några tiotal tallar.
Arten verkar sällan orsaka större skada än så. Den har många naturliga fiender såsom hackspetten.
Eftersom den skarptandade barkborren övervintrar i trädets virke finns det dessutom en lösning på problemet. Man fäller de angripna tallarna innan borren vaknat på våren och gör ved av träden. Det gäller att även bränna kvistarna.
Om man inte hinner använda veden innan nästa vår lönar det sig att täcka över vedhögarna före vårens svärmning.
Om träden redan är döda, och till exempel dött året innan, är det ingen brådska att fälla dem. Det finns inga barkborrar i helt döda träd, och inte heller andra skadeinsekter som sprider sig tillbaka till levande träd, påpekar Granberg.
NÄR DEN skarptandade barkborren angriper tallarna blir barren snabbt bruna men faller inte av. Tallarna dör inom ett par veckor, men Granberg säger att processen kan ha pågått i det fördolda hela sommaren.
Den större och den mindre märgborren är dock en vanligare angripare av tallen, med liknande effekter. Det speciella med den skarptandade barkborren är att hela tallen dör, medan träden kan återhämta sig från angrepp av märgborren.
Men artbestämningen är alltså inte helt lätt, och Granberg säger att
Det är förstås ett jobb att föra bort träden. Men man kommer lättare undan om man gör det innan fler träd angripits.
Visa Mikkola, Skogscentralen
det oberoende av skadedjur är bra att ta bort skadade träd.
Problemen med angrepp på tallar i Väståboland började år 2019, efter den torra sommaren 2018.
På grund av den varma sommaren vi nu haft misstänker Granberg att problemen kan vara större nästa år.
– Träden blir stressade och försvagas vilket lockar till sig skadeinsekter. Dessutom gillar insekterna värmen. En blöt och sval sommar skulle göra gott.
Men det är ingen orsak till panik, säger han. Har man skador på träden kan man anmäla dem på naturresursinstitutet Lukes hemsida så att de kan hålla koll.
Skulle även ekonomiskog börja drabbas av borrarna växer förstås problemet, men det har knappt skett alls i Väståboland. De flesta tallar som drabbats finns på bergiga, torra och soldränkta sommarstugetomter.
– Det gäller att inte hålla tallbestånden så täta. Man ska gallra och plocka bort gamla och omkullblåsta träd. Livskraftiga träd klarar angrepp mycket bättre. Det finns alltid insekter i svaga träd, säger Granberg.
ANGREPPEN PÅ tallar började 2019– 20 i på norra sidan av de olika kommundelarna i Pargas. Nu har de spridit sig även till de övriga delarna.
Åker man norrut kommer man bland annat till Rimito, Tövsala och Gustafs. Där har den skarptandade barkborren bevisligen hittats, säger skogsrådgivare Visa Mikkola vid Skogscentralen.
– Det är tredje året som arten påträffats i vår region. Den kan angripa 5–10 stammar och nästa år kanske det dubbla. Men vi har inte observerat någon omfattande spridning.
Mikkola säger som Granberg: det finns inget skäl till panik, och det finns en lösning: man för bort träden eller bränner dem på plats. Han nämner ett par ställen där de gjort så och där har inga skarptandade barkborrar påträffats följande år.
– Det är förstås ett jobb att föra bort träden. Men man kommer lättare undan om man gör det innan fler träd angripits, säger Mikkola.
VID NATURRESURSinstitutet Luke
understryker forskaren Tiina Ylioja sina skogskollegers budskap: torkan gör träden mer mottagliga för angrepp men den skarptandade barkborren brukar normalt ge sig på endast 3–5 tallar ur ett bestånd, i värsta fall 20. Ylioja är medveten om oron i Åboregionen och manar även hon till lugn.
Luke har visserligen konstaterat ett fall av skarptandad barkborre på en ö nära Kimito samt ett fall i Pargas kommun, men det handlar om blygsamma förekomster.
Lukes experter betonar att alla döda tallar inte beror på den skarptandade barkborren.
– Många tallar har säkert dött av torka nu, och då är det onödigt att börja fälla dem av rädsla för den skarptandade barkborren, säger Ylioja.
OM MAN FÄLLER tallar kan man skicka in bilder på eventuella gnagda gångar i trädens toppar till Luke via institutets webblankett. Då kan experterna försöka avgöra om det faktiskt handlar om den skarptandade barkborren.
Men, konstaterar Ylioja: det finns många andra arter som också gnager på talltoppar.
På Kimitoön uppger revirinstruktören Peter Lindholm vid skogsvårdsföreningen Södra skogsreviret att han inte hört om att arten skulle ha drabbat skogsägare där.