Ungdomsföreningarna som blev seniorföreningar
Föreningshusdagen firas i dag. Föreningshusdagen firas årligen det andra veckoslutet i september. Hur ser framtiden ut för föreningshusen och deras ägare? Är ungdomsföreningarnas tid snart förbi?
FÖRENINGSHUSDAGEN, som firas i dag, är en del av de Europeiska kulturmiljödagarna. Föreningshus är kanske inte det hetaste samtalsämnet i samhällsdebatten, men deras öde beskriver den förändring som samhället genomlevt de senaste decennierna.
FÖRENINGSHUS är platser med långa traditioner. Föreningshusen var tidigare en viktig samlingspunkt i byar och stadsdelar. Där kunde man idka hobbyverksamhet och ordna olika evenemang. Föreningshuset var den viktigaste samlingspunkten i byn.
FÖRENINGSHUSEN är en del av ett värdefullt, levande och lokalt kulturarv. Byggnaderna är fortfarande ofta ett slags landmärke för byn. Föreningshusdagen erbjuder en möjlighet att lyfta fram föreningshusens betydelse och framtida öde.
ÄGARE TILL många av föreningshusen är ideella föreningar. Främst ungdomsföreningar, men på vissa ställen kunde det vara också idrottsföreningar.
UNGDOMSFÖRENINGSRÖRELSEN har sina rötter i det sena 1800-talet. Genast från början sysslade ungdomsföreningarna med att samla sina medlemmar till diskussionskvällar och föreläsningar. Man grundade sångkörer, orkestrar och folkdanslag. Teater, utflykter och motions- och tävlingsidrott var centrala verksamhetsformer. Nykterhetsarbetet var också en viktig uppgift för många ungdomsföreningar. Dans var överlag illa sett och oförenligt med strävandena att förbättra ungdomens fritidsliv. Först senare blev danskvällar en viktig del av ungdomsföreningarnas verksamhet.
DEN FÖRSTA finlandssvenska ungdomsföreningen grundades 1888 i Malax. Målsättningen var att åstadkomma en förändring i ungdomens fritidsvanor och samtidigt verka för ökad folkbildning. Ungefär samtidigt, ännu samma år, grundades en ungdomsförening i Kimito.
ETT EGET FÖRENINGSHUS ansågs vara en viktig förutsättning för framgångsrik verksamhet. Tack vare medlemmarnas arbetsinsatser och bygdens stöd växte föreningshus upp i rask takt. Verksamheten hade efterfrågan och på 1940-talet fanns nästan 300 ungdomsföreningar och drygt 200 föreningshus.
NÄR VI började skriva 2000-talet avtog småningom ungdomsföreningarnas verksamhet och betydelse för bygdens ungdom.
DET FINNS UNDANTAG, men i dag är det många ungdomsföreningar som går på sparlåga och föreningshusen står för det mesta tomma. Trots låg användningsgrad, måste föreningarna betala underhållskostnaderna för byggnaden.
DET FINNS olika stöd att söka för bland annat renovering av föreningshus. Det här visar att samhället anser det vara viktigt att föreningshusen ska bevaras och verksamheten i byggnaderna ska utvecklas.
CORONAEPIDEMIN har ytterligare försvårat situationen, då föreningshusens användningsgrad varit närmast noll. Ungdomsföreningarna
har kunnat söka coronastöd från undervisnings- och kulturministeriet, för att täcka underhållskostnader för föreningshus. Även Svenska kulturfonden och andra aktörer har hjälpt till. Kommunerna har också en roll i att bevara det lokala kulturarvet.
FÖR ATT RÄDDA föreningshusen, måste man rädda föreningarna som äger och tar hand om lokalerna. Många föreningar har svårt att värva nya medlemmar och medelåldern på medlemmarna stiger. På mindre orter och i skärgården, där ungdomsföreningarna ofta verkar, är det samma personer som är aktiva i alla föreningar på orten.
Det lokala engagemanget styrs numera ofta till specifika ensaksföreningar.
FLERA IDROTTSFÖRENINGAR utgör ett klart undantag från trenden att föreningarnas verksamhet tynar bort. Det finns många livskraftiga idrottsföreningar också på mindre orter, men tyvärr också orter, där idrottsföreningarnas verksamhet består av en styrelse med några årliga evenemang.
KOMMER VI att uppleva en ny blomstringstid för ungdomsföreningsverksamheten? Det är fullt möjligt, men det kräver både en profilhöjning och ekonomiska resurser. Den största risken är avsaknaden av ungdomar på landsbygden. Ungdomsföreningarna har bemannats av seniorer. Seniorer är en resurs, men framtiden behöver också juniorer.
DET FINNS HOPP och det finns paraplyorganisationer som kan stöda den lokala verksamheten. Åbolands Ungdomsförbund
(ÅUF) tillhör centralorganisationen Finlands Svenska Ungdomsförbund. ÅUF har cirka 30 medlemsföreningar och kan enligt behov stöda det lokala engagemanget.
DET LOKALA ENGAGEMANGET styrs numera ofta till specifika ensaksföreningar. Ungdomsföreningarnas roll har blivit diffus och olika evenemang arrangeras av föreningar med endast en särskild uppgift.
SITUATIONEN är olika på olika orter, men bekymren är gemensamma.