Lisa Bergström värnar om sina teaterminnen
» På tisdag firar Lisa Bergström sin 95-årsdag. Det gör hon i Iniö där Finlands äldsta svenskspråkiga skådespelare bor på Aftonro.
Just den här dagen mår inte Lisa Bergström så där alldeles toppen. Men tillräckligt bra för att tillsammans med en av de vårdare hon så högt prisar på Aftonro i Iniö ge en intervju – per telefon!
– Jag har lite ont i mitt huvud, och huvudet behövs verkligen när man ska ge en intervju, säger Bergström.
Hjälp behövs då Lisas hörsel är lite sämre, och journalisten får skämmas över att vi inte möts, utan talar per telefon, med någon som ska fylla 95.
Så här denna gång. När Lisa Bergström var 90 år hade hon besök av ÅU, och den intervjun gjord av Stefan Holmström återkallar vi under samtalet. Men det hon minns allra bäst är definitivt alla åren som verksam skådespelare.
HON HANN göra 200 roller på många scener, både i Finland och i Sverige.
– Om jag hade förstått då jag var ung hur jag skulle minnas den tiden, säger Lisa Bergström nu.
– Minnena, det är de som håller mig uppe!
Minnena väcks också till liv då Lisa har samlat bilder och urklipp i många mappar, och via vänskapen med aktiva skådespelare, hon nämner speciellt Monica Nyman på Åbo svenska teater och Riko Eklundh på Svenska teatern.
BERGSTRÖM säger att det är totalt omöjligt att plocka fram någon favoritroll
bland de många hon har spelat. Men en roll diskuterar vi en stund. Hon har nämligen spelat i ”Onkel Vanja” på ÅST året 1960–61 med Ralf Långbacka som regissör. Vi talar alltså om samma Tjechovpjäs som nästa vecka får premiär på teatern.
Lisa Bergström som hade gått Svenska teaterns elevskola för skådespelare 1944–46 spelade ”Jelena”, den roll som nu görs av Amanda Nyman.
Ännu den höst när Lisa Bergström fyllde 90 gjorde hon en taxiresa till Åbo och såg ”Kungens tal” på teatern. Att 95-årsdagen firas stillsammare är självklart.
MEN HUR ska 95-årsdagen på tisdagen firas?
– Det enda jag har planerat är att dricka kaffe och umgås med dem som bor här på Aftonro, säger Bergström.
Aftonro är hennes hem nu och hon konstaterar att hon hunnit ha många hem under sitt liv.
– Ett enda längtar jag till, barndomshemmet i Pargas, och trädgården där.