Så uppfostras barn till att inte mobba
» Det räcker inte med att få slut på mobbningen. Barn, unga och vuxna måste också lära sig att se det goda både i sig själva och andra, hävdar forskare vid Folkhälsan.
För några veckor sedan skakades Åboland av ett mobbningsfall i Kyrkbackens skola i Nagu.
Storasystern till en 13-årig flicka berättade på Facebook att lillasystern under flera års tid utsatts för systematisk mobbning som till slut lett till att systern drabbats av panikattacker och inte längre ville gå till skolan.
FALLET HAR diskuterats i många olika sammanhang. Så sent som i måndags krävde politiker i Pargas att konkreta åtgärder nu vidtas för att få slut på mobbningen. Vänsterförbundet vill att man börjar jobba mera systematiskt i förebyggande syfte och Sannfinländarna vill att tröskeln att larma polisen och barnskyddet sänks.
I sociala medier har strängare straff, konkreta konsekvenser och relegering av mobbare efterlysts. Radera problemet så blir allt bra, ungefär så verkar många resonera.
PSYKOTERAPEUTEN och forskaren Åse Fagerlund vill lyfta fram ett annat perspektiv. Istället för att bara fokusera på straff och konsekvenser borde barn och unga få lära sig att se både sina egna och andras styrkor.
Fagerlund förklarar:
– Föreställ dig en tallinje med minustal på den ena sidan om noll och plustal på den andra sidan. Om mobbningen tar slut kanske stämningen i klassen landar på 0. Om man kan göra något för att alla i klassen trivs bättre, kanske stämningen landar på +30 eller +100.
FAGERLUND ÄR neuropsykolog, psykoterapeut och forskare vid Folkhälsans forskningscentrum.
Sedan 2015 leder hon en grupp som forskar i hur man kan stärka välbefinnande hos barn, unga och viktiga vuxna kring dem. Först koncentrerade sig forskarna på grundskolan men nu jobbar man med att ta fram en kurs i välbefinnande för gymnasier.
Resultaten verkar lovande: I de försök som gjorts har man kunnat konstatera att barnen börjar må bättre, de är hoppfullare inför framtiden, de är gladare, symtom på depression och negativa känslor minskar och halterna av stresshormoner går ner om man systematiskt jobbar med att stärka barnens välbefinnande.
MEN HUR? Folkhälsan har tagit fram olika metoder som lärare och andra vuxna i klassrum, eftermiddagsklubbar och hobbyer kan ta till.
– I klasserna brukar vi börja med att eleverna får kartlägga sina egna goda egenskaper och styrkor. Sedan får de fundera på hur de använder dem och hur de kan utveckla dem. Det kan handla om sådant som att ha en bra humor, en god social förmåga, vara en bra ledare, vara kreativ och så vidare. Nästa steg är att använda materialet för att stärka medkänslan hos eleverna.
Att stärka medkänslan är viktigt då man jobbar med att komma bort från de onda cirklar som mobbning bidrar till.
– Följande bit handlar om att systematiskt fundera på vilka goda egenskaper det finns hos andra elever i klassen. Ge varandra styrkor, bokstavligt, och jobba på att se varandras goda egenskaper, förklarar Fagerlund.
DET LÅTER enkelt och självklart men enligt Fagerlund saknar många lärare och andra vuxna kring barnen konkreta verktyg och metoder. De saknar också tid.
Forskarnas åsikt är att välbefinnande borde ingå som skilda lektioner i skolorna och att välbefinnande, både barnens och lärarnas, borde ingå i lärarutbildningen.
Enligt Fagerlund är mobbningsplaner i skolorna ofta ganska inriktade på hur skolan ska agera om det uppstår problem medan metoder för hur man aktivt jobbar för att alla mår bra, saknas.
Menar du att vi hittills har varit alltför fokuserade på att utreda problem?
– Ja, jag tror att vi har varit för fokuserade på det som gått på tok.
VETENSKAPLIGA bevis för att positiv psykologi kan råda bot på mobbning finns det inte, men Fagerlund berättar att det finns exempel som ger hopp.
– Jag har sett exempel på barn som varit mobbade och där skolan har försökt få slut på mobbandet utgående från sina mobbningsplaner utan att lyckas. Mobbningen har kunnat pågå i åratal och till slut har barnen varit på väg att byta skola. När vi sedan har satt igång program med positiv psykologi har stämningen i klassen ändrat så mycket att de här barnen inte har behövt byta skola.