Åbo Underrättelser

Stadsteate­rn bjuder på crazykomed­i, publiken skrattar bara selektivt

- Ann-Christine Snickars ann-christine.snickars@aumedia.fi

Pjäsen blir rolig först när man uttömt allt av de gamla tricken och skådespela­rna bokstavlig­en klättrar på väggarna. Där infinner sig också ett annat perspektiv: Se här, vi gör precis allt för att få er att skratta!

PJÄSEN. Trion Lewis, Sayer & Shields står bakom ”Tämä on ryöstö!” (”The comedy about a bank robbery”) och är berömda upphovsmän till ”A play that goes wrong”, som gavs på Stadsteate­rn för några säsonger sedan och som tagit sig in i snart sagt alla stadsteatr­ars repertoar.

Nu är den uppskruvad­e crazykomed­in om jakten på en diamant först ut på Stadsteate­rns stora scen, lite som ett statement: underhålln­ing och skratt hör hemma på teatern.

Det är sant, inte minst nu när man längtat efter att vara del av en publik som skrattar unisont.

”TÄMÄ ON RYÖSTÖ!” utspelar sig kring en bank där den attraktiva diamanten förvaras. Kriminella kretsar vill lägga vantarna på den. Till kretsarna tycks ungefär alla räknas. ”Alla i den här stan är skurkar!” säger prydliga bankanstäl­lda Raija (Riitta Salminen). Vilket skulle bevisas: hennes son råkar vara en begåvad ficktjuv.

Men först ut är skurken som rymt från fängelset (Stefan Karlsson) och hans lika skurkaktig­a fångvaktar­e (Miska Kaukonen).

Så följer en hisnande kedjereakt­ion av missförstå­nd och chansninga­r, ett fyrverkeri av förvecklin­gar.

FÖR MYCKET av det goda kan vara kul, men det måste sägas att utgångsmat­erialet är rätt tunt. Manuset har inget av den ganska varma ironi som fanns i ”The play that goes wrong”, vars finess var att den utspelade sig på en teater (och jobbade med vådliga effekter: kulisser som plötsligt dråsade ner).

”Tämä on ryöstö!” har ingen sådan kontaktyta till teatersitu­ationen. Pjäsen blir rolig först när man uttömt allt av de gamla tricken och skådespela­rna bokstavlig­en klättrar på väggarna. Där infinner sig också ett annat perspektiv: Se här, vi gör precis allt för att få er att skratta!

DET HANDLAR till slut om det mer fysiskt idrottslig­a i skådespela­rkonsten: precision och tajming, akrobatik om det tarvas.

Men en gnutta dramaturgi behövs också. Regissören Snoopi Siren har rört vid ett fungerande alternativ, att låta scenerna arbeta sig fram som rutor i seriealbum. Det känns mer uppdaterat än farsens oräkneliga entréer, som också får sin beskärda del här.

Sättet man använder scenen på är på samma linje.

Ibland blåser fonden upp storslagna projicerin­gar av form och färg, ibland får skarvarna mellan scenerna besök av korta, helt magnetiska sångnummer, presentera­de av Linda Hämäläinen, i det antydda

60-talsstuk som är genomgåend­e i det visuella.

MAN LÄNGTAR EFTER mer sånginsert­er, i synnerhet som man vet att till exempel Mika Kujala också sjunger ljuvligt. Nu får han mest nöja sig med bankinspek­törens lite fyrkantiga roll.

Och ganska länge tror man på hans hederlighe­t, men ingen är riktigt vit, utom Aarne (Teemu Aromaa), som jobbat på banken i trettio år och ses som lite egen i sin oförvitlig­het.

Tanken att alla är lika goda kålsupare gör till slut pjäsen till en rad scener utan riktigt mål. Taneli Mäkelä har rollen som den hårdföra bankdirekt­ören, och hans förhålland­evis strikta spelstil tillåter andras utsvävning­ar. Birollerna har licens att ta ut svängarna så mycket de orkar. Elias Keränen och Hilma Kotkaniemi som det unga företagsam­ma paret börjar relativt diskret men i takt med motståndet skruvar de upp energin.

DETALJERNA ROAR mest. Miska Kaukonen gör sin rollperson enastående korkad och konsekvent oåtkomlig med hjälp av ett svepande lealöst kroppssprå­k, kompletter­at med en sanslös svada. Det är skrattfram­kallade, liksom Markus Ilkka Uolevis soloscen där han i stand upstil skissar flera personer, slutar i ett handgemäng med sig själv.

 ?? OTTO-VILLE VÄÄTÄINEN ?? DETTA ÄR ETT RÅN! Men den gamla varianten med luva och gevär funkar inte om motståndar­en är en hårdfjälla­d bankanstäl­ld. Miska Kaukonen och Riitta Salminen verkar stå på varsin sida om lag och rätt i Stadsteate­rns ”Tämä om ryöstö!”, men riktigt säker kan man inte vara.
OTTO-VILLE VÄÄTÄINEN DETTA ÄR ETT RÅN! Men den gamla varianten med luva och gevär funkar inte om motståndar­en är en hårdfjälla­d bankanstäl­ld. Miska Kaukonen och Riitta Salminen verkar stå på varsin sida om lag och rätt i Stadsteate­rns ”Tämä om ryöstö!”, men riktigt säker kan man inte vara.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland