Övriga premiärer

Finska filmen ”Sorjonen: Muraalimurhat-elokuva” förutsätter att man sett hela teveserien om kriminalutredaren Kari Sorjonen. Det enda som är bra i filmen är Ville Virtanen i titelrollen när han på sitt egna sätt nystar upp mysteriet med seriemord och får fast mördaren samt oskadliggör en tidigare intelligent mandråpare (Sampo Sarkola). Vi har sett varje vändning och delintrig och -konflikt i många filmer och serier tidigare, inget överraskar alltså och inget är trovärdigt, eller realistiskt, och de övriga skådespelarna tycks inte veta var de är. Berättelsen som saknar spänning är jämntjock; men fansen överser. Ska man stjäla idéer så ska det ske smartare, eller med glimten i ögat, eller som parodi.

Clint Eastwoods karaktär i ”Cry Macho” har sysslat framgångsrikt med rodeo, skadat sig, varit alkoholist och är nu arbetslös. Han får i uppdrag av sin gamla arbetsgivare att från Mexiko hämta hem dennes trettonåriga son. Pojken har rik mor men är oönskad och är småkriminell. Han hittas och han övertalas följa med till staterna där han av far ska få en egen häst. Roadmovie genom Mexikos öknar och små samhällen med moderns grymma legoknektar hack i häl.

Eastwoods film som utspelas 1979 bygger på ett filmmanus som blev roman 1970 och som 2020 blev manus på nytt (av N. Richard Nash). Filmen borde ha gjorts på sjuttiotalet, när skådespelaren samtidigt regissören var yngre och ämnet färskare. Det som händer nu är inte trovärdigt, men charmigt. Charmigast är pojkens tupp vid namn Macho, en intelligent fågel med insikt i kung fu. Även om filmen som sådan är skral har den och de gammaldags karaktärerna värme, per en ovanlig utstrålning.