Nu är boken om åboländska bomärken här
» Boken av Västanfjärdbon Helga Rajala och ålänningen Göran Dahl innehåller 2 400 bomärken.
Då Västanfjärdbon Helga Rajala fick en handskriven förteckning över bomärken i Åboland, inklusive namn på byar och gårdar samt släktnamn, i sin hand stod klart för henne: det här måste bli en bok.
Materialet var insamlat av åländska Göran Dahl, som skrivit boken ”Bomärken på Åland” (1994).
År 2019 startade arbetet för Rajalas del, och nu kan hon stolt visa upp den färdiga produkten. Boken heter kort och gott ”Bomärken i Åboland” och kan användas som ett slags register eller uppslagsverk över bomärken, men även faktatexter ingår.
Boken omspänner närmare 400 sidor.
DAHL, SOM ANGES som medförfattare, samlade redan åren 1995–2005 in bomärken från alla socknar i Åboland och tecknade ner dem, men han hade en hel del luckor och frågetecken i sitt material.
Dahl saknade tid och lokalkännedom för att få till ett verk om de åboländska bokmärkena.
– 2 400 bomärken innehåller boken, men många av dem är samma, säger Rajala.
De äldsta bomärkena är från 1506 (Hangslax i Nagu) och det nyaste från 1930 (Kimitotrakten).
DET HAR VISAT SIG att bokstaven
A i olika varianter är det vanligaste bomärket i Åboland. Till exempel bara i Västanfjärd finns det fem gårdar som har bomärket A.
Rajala kan berätta att just på den orten finns det gott om bomärken i den gamla träkyrkan. Märkena finns inristade på golvet under bänkarna och talar om vem som är begravd under golvet just där.
– Då jag först såg de bomärkena trodde jag de angav vem som donerat materialet och jag började söka mera information om det här. Det var då jag kom i kontakt med bomärkesentusiasten Göran Dahl, berättar Rajala om hur bokprojektet fick sin start.
DET HAR VARIT ETT lärorikt bokprojekt.
Nytt för Rajala var bland annat att det förr fanns så kallade vargskallskavlar, som också de var märkta med bomärke.
Dessa fanns till exempel i Pargas och är en sorts käppar som man bar vargnäten på. Jägarna hade sedan gott om tid att rista in märken i kavlarna medan de satt och väntade på vargen.
FLEST BOMÄRKEN finns det i Houtskär och Iniö. Bomärkena kommer västerifrån, från Åland, där de är mer detaljerade än på fastlandet. Vanligt är att man märker sina fiskeredskap med bomärket.
Men till exempel i Kimitos ”träskobyar” (där kan man komma fram i träskor utan att bli våt) finns det följaktligen få bomärken.
Inte heller på fabriksorterna Dalsbruk eller Björkboda finns bomärken, eftersom det handlar om uppköpta marker.
Vad var det jobbigaste och vad var det mest givande med projektet?
– Bäst var resorna! Dokumentationsresor har jag gjort runt om i Åboland för att bekräfta att bomärkena finns. Folk har varit väldigt hjälpsamma, mitt arbete har väckt både intresse och känslor. Tjugo till trettio personer har själva tagit kontakt med mig.
Dock begränsade pandemin Rajalas resor.
– Jobbigast har kravet på exakthet varit. Det handlar om information som i framtiden kan ligga som grund för fortsatt forskning.
DET INSAMLADE materialet kommer att vara tillgängligt vid kulturvetenskapliga arkivet vid Åbo Akademi, dit man framöver kan höra av sig i ärenden om bomärken. En bokutgivningsfest ordnas i Vårdkasen i Västanfjärd på lördag.
Rajala har fått mersmak för forskandet och är lockad av att ta sig an nästa projekt, som kunde handla om trodmärken.
Trodor är en gärdesgård byggd av och på dem kan finnas enkla yxmärken för att markera vem det är som ska rycka ut för eventuella reparationer.