Lagförslaget om djurens välmåendelag håller inte måttet

Syftet med den nuvarande djurskyddslagen (1996) är ”att på bästa möjliga sätt skydda djur mot lidande, smärta och plåga” och att ”främja djurens välbefinnande och god behandling av djur”. Med djurskyddslagens brister är betydelsen av denna paragraf liten.

Det nya lagförslaget om djurens välmåendelag är just nu under beredning. Synen på djurens grundläggande rättigheter har inte ändrats märkvärdigt.

ÄR DET HÄR VERKLIGEN lagen som ska diktera djurens framtid? Om så är fallet, ser framtiden inte ljus ut. Med tanke på hur länge det har tagit att få fram ett nytt lagförslag, kan vi inte nöja oss med detta, och sedan vänta i åratal på ett nytt. Vilken betydelse har en lag som inte ens uppfyller sitt syfte?

”Vilka rättigheter ska ett djur ha? – Birgitta Wahlberg söker juridikens nycklar till att ändra på djurens verklighet’” (ÅU 13.11.2021) är intervjun jag har väntat på.

Wahlberg är universitetslärare i offentlig rätt. Hennes expertområde är djurrätt. Inom juridiken är djurrätten nästa stora steg. Intervjun inbringar hopp och ger verktyg för förändring av djurens verklighet.

WAHLBERG LYFTER också fram problematik och paradoxer inom djurskyddslagen. Jag läser intervjun och nickar. För visst är det så att ”vi idag har mer lagstiftning än någonsin med syfte att skydda djur” men ”samtidigt åsamkar vi dagligen otroligt mycket lidande”.

Wahlberg påpekar att djurskyddslagen är uppbyggd utifrån en människocentrerad syn, eftersom ”djur inom lagstiftningen ses som objekt för skydd, i vissa fall som saker eller någons egendom”. Inom djurrätten närmar rättsvetare sig juridiska spörsmål från ett djurcentrerat perspektiv.

I KOLUMNEN ”Djurskyddslagen är fortfarande långt ifrån den bästa i världen” (ÅU 18.11.2021) nämner Saara-Sofia Sirén (Saml) att lagförslaget igen en gång är en besvikelse.

Sirén påpekar att det finländska lagförslaget inte tar ställning till EU-initiativet, med vilken Europaparlamentet planerar att fasa ut användningen av burar inom ”djurproduktionen för husdjur såsom höns, grisar, kaniner och kalvar”.

Det finländska lagförslaget nämner ingenting om pälsnäringen, trots att missförhållanden finns och flera länder redan har avvecklat pälsnäringen. Enligt vad Sirén skriver om partiernas ställning i djurskyddsfrågor, finns det politisk handlingskraft för att ändra på djurens verklighet.

Personligen har jag märkt att partierna tenderar att ha olika syn på djurskydd, prioriteringar och graden av handling. Sirén nämner att ”flera av de nuvarande regeringspartierna ville under en övergångsperiod under våren 2019 förbjuda stall för uppbundna djur och grisningsburar”.

BYGGET AV NYA STALL för uppbundna djur skulle förbjudas enligt det nya lagförslaget, men gamla stall får ännu användas. Användningen av dräktighetshäckar för suggor och gyltor under en längre tid förbjuds efter 12 år, istället för föregående 15 år.

Den här övergångstiden är fortfarande för lång. Djuren kan inte vänta så länge. Vi måste kräva bättre.

Det finns diskussion och vilja att förändra djurens verklighet, med alla de verktyg. Vad kan vi göra före förslaget klubbas igenom? Ja, det går fortfarande att ge kommentarer om förslaget till Jord- och skogsbruksministeriet fram till 14.1.2022.

Den nuvarande djurskyddslagen som snart ersätts av lagen om djurens välmående uppfyller inte kraven på välmående. Paradoxalt nog. Så förvånande, säger jag. Med en gnutta ironi.

Ja, det går fortfarande att ge kommentarer om förslaget till Jord- och skogsbruksministeriet fram till 14.1.2022.