”Jag kommer strax tillbaka”

BOKEN. Det är hjärtskärande att läsa om hur en mor lämnar sitt barn på ett tåg och hur detta sedan förhoppningsvis ska leda till ett bättre liv för det 8-åriga barnet. Detta händer i boken ”Bombträdgården” av Mia Franck, som handlar om flickan Lissu som bor i Finland med sin mamma, moster och kusin, efter att hennes pappa har dött i kriget mellan Finland och Ryssland. Lissus kusin Lennis har alltid funnits där för att hjälpa henne när jobbiga situationer uppstår. Men så blir Lissu tvungen att åka till Sverige ensam. Bort från Finland måste hon åka, till en ny familj som hon ska bo med tills kriget tar slut.

DÅ HON ANLÄNDER till Prästgården i Rylunda blir hon snabbt vän med flickan Maria-Greta, men

Lissu har en hemlighet. En hemlighet hon delade med sin kusin. Hur ska det riktigt gå, när Lissu nu ensam måste bära den tunga bördan, som hemligheten medför? Som tur är kan hon höra Lennis röst i sitt huvud – den ger henne råd – men ibland är det svårt att veta vem man ska lyssna på.

BOKEN VISAR PÅ ett utmärkt sätt hur det är svårt för Lissu att bestämma sig för vem hon ska vara. Är hon Lissu, flickan från Finland som lämnade sin kusin, sin mor och sitt land? Eller är hon Liselott, flickan som hör hemma i Rylunda tillsammans med Maria-Greta? Kanske är hon lite båda. Historien är en intressant berättelse om att hitta sig själv. Lissu känner många gånger att hon borde vara lojal mot sin nya ”syster” i Rylunda, och det är från början klart att det finns ett starkt band mellan dem. Deras vänskap prövas ändå flera gånger under åren Lissu spenderar i Sverige.

PÅ FEM ÅR hinner mycket ske, och då flickorna förändras gör deras relation det också. När Lissu slutligen kommer tillbaka, börjar hon inse att hon inte bara är en finsk flicka eller en svensk tjej. Lissu har blivit Liselott, som är redo att börja sitt liv på allvar i ett nytt Finland utan krig. Det är nog ett av de viktigaste teman boken tar upp. Alla förändras vi; men vem förändras vi till? Vilket är i slutändan vårt rätta ansikte?