Sällsynta metaller borde återvinnas bättre

» ÅA-professor vill se tydligare företagsansvar för hela livscykeln.

Det behövs bättre återvinning av metaller och speciellt av sällsynta jordartsmetaller som används i vindkraftverk. Det säger Ron Zevenhoven, professor i teknisk termodynamik och modellering vid Åbo Akademi.

– Problemet är att återvinningen inte fungerar för det är billigare att utvinna nya mineraler.

Zevenhoven håller upp sin datormikrofon.

– Den här innehåller säkert koppar, men det är enklare att gräva upp ny koppar i Chile än att återvinna mikrofonens när den blivit avfall.

Koppar är ändå ett positivt exempel, en metall som är så gott som helt återvinningsbar. Men gruvindustrin och dess processer finns redan, medan återvinningen av metaller i små mängder är splittrad – samt kräver ofta nyinvesteringar.

– Du kan vara säker på att industrin ändå alltid väljer det billigaste alternativet. Koncentrationen av metaller är lägre i malm men mer förutsägbar.

ZEVENHOVEN arbetar vid ÅA:s laboratorium för process- och systemteknik. Där började man redan för över tio år sedan göra livscykelanalyser. Han tycker varje gradu-arbete borde ha ett obligatoriskt kapitel med en så kallad ”vaggan till graven”-analys (cradle to grave).

– Oftast går steget till graven inte att beskriva. Vi vet vad som händer till dess att varan kommer till kunden, men inte allt om hela användningsfasen. Det blir bara ”vaggan till porten” (cradle to gate).

Då man inte vet allt är det svårt att räkna ut miljöpåverkan för en energiform, som vindkraft för elproduktion.

– Livscykelanalyser har ändå blivit mycket bättre. Förr kunde data matas in eller väljas på ett sätt som gav sådana resultat man ville ha, säger Zevenhoven.

Återvinning äR inte enkel att ordna. Zevenhoven tar ett exempel: EU beslöt 2000 att 85 procent (senare 95 %) av allt material i bilar ska återanvändas. Först demonteras det som går att ta loss, som metaller, sedan mals resten till små bitar. Resultatet? Skrotklimpar med ohållbart stora kast i metallhalterna.

– Jag har varit med och analyserat det som blir kvar. Det finns knappast ett företag som i en stabil process kan hantera en så ojämn avfallsström. Ännu värre blir det om exempelvis hemelektronikavfall blandas in.

Av vindkraftverk kan inte allt återvinnas. Betong är möjligt, men massor av gamla rotorvingar har bara grävts ned, i EU.

– Jag kan inte föreställa mig att man inte kan använda dem till något annat, säger Zevenhoven, som inte förstår hur det ens kan vara tilllåtet att gräva ned dem.

Här sker en försiktig utveckling. Siemens Gamesa har i fjol tillverkat de första helt återvinningsbara rotorvingarna i Danmark. I USA har man börjat mala sönder rotorvingar, de blir en utfyllnadskomponent i betongkonstruktioner.

DET GODA ÄR att teknik ofta utvecklas så att behovet av kritiska och sällsynta ämnen per apparat minskar. Som exempel ger Zevenhoven mobiltelefoner. Samtidigt tillverkas såklart fler. Det finns tyvärr ytterligare en faktor.

– Våra samhällen har blivit så spralliga, vi använder elektronik en så kort tid. Nyligen såg jag en lång rad tv-monitorer på en återvinningscentral. När folk köper sin åttiotumsteve vill de bli av med sin bara några år gamla femtiotumsteve.

En varas livslängd är avgörande för miljöbelastningen. Det samma gäller vindkraftverk.