Verklighetsuppfattningar

Tänk om vi hade ett absolut sätt att betrakta världen? En vetenskap över alla andra, som kan beskriva och förklara vår värld. En vetenskap för att härska över dem alla.

NIX. Våra perspektiv är nödvändigtvis begränsade. För att förstå och slutligen lösa de problem vi står inför idag behöver vi en gedigen tvärvetenskaplig förståelse av problemen. Fysiker, ekologer, ingenjörer, humanister, statsvetare – ja, även ekonomer – har alla en central roll i att trygga vår och framtida generationers livsmiljö och -standard.

Det är nödvändigt att integrera våra perspektiv för att fånga komplexiteten omkring oss. För att låna gamle Gadamer: bör vi sammansmälta våra horisonter. De ”lömska problem” som vi borde tampas med kräver att vi undersöker och förstår dem ur flera perspektiv för att hitta en optimal lösning.

TVÄRVETENSKAPLIGHET är som kulturmöten. Vi blir konfronterade med det okända och vår förhållning till den ”andre” vilar på stereotypier. Språkbruket där till synes bekanta begrepp används på udda sätt känns främmande kanske skrämmande. En utmaning i tvärvetenskaplighet är att varje vetenskapsgren vilar på grundantaganden om hur vetenskap utförs, dess mål, och en syn på verkligheten.

TANKEN om skillnader i uppfattningen av verkligheten är förmodligen den minst intuitiva av dessa tre. Samtidigt är det en fundamental aspekt av tvärvetenskaplighet eftersom vår uppfattning om verkligheten styr valet av forskningsmetod och forskningens syfte. Till exempel kan vi utgå från att människan följer lagbundenheter i sitt beteende. Då är vi främst intresserade av att upptäcka tendenser i vår forskning. Men om vi utgår från att människan agerar utgående från sina livserfarenheter blir förståelse och det partikulära mer relevant.

SAMTIDIGT kan det vara svårt att acceptera olika vetenskapsgrenars premisser. Att förstå hur den andra skapar kunskap och vad denna kunskaps relevans är kan vara svårt att förstå när man betraktar det utifrån sina förgivettagna premisser. Men det är sällan ett objektivt hinder, utan det skapas av bägge parter.

Faktum är att vi tenderar att specialisera oss på ett par områden vilket gör oss benägna att fokusera på en aspekt av ett fenomen. Vi ser inte hela kakan. Optimalt skapar kombinationen av vetenskapsgrenar förmågan att identifiera flera kakbitar och hur de är kopplade. Plötsligt förmår vi identifiera vilken kaka vi har på tallriken – en mer holistisk förståelse skapas.

DÄRFÖR är det extremt viktigt att forskare och framtida forskare jobbar mellan flera ämnen – horisonter sammansmälter i en och samma person. Att en ny generation av forskare växer upp i en akademisk omgivning som reflekterar den komplexitet vi tampas med kommer att vara värdefullt och gynna samhället markant i långa loppet. Det skapar miljön för nya lösningar på våra beständiga problem.

Att det nya HorizonEurope programmet – som alltså finansierar forskning med ca 95 miljarder under åren 2021–2027 – har ett starkt tvärvetenskapligt prägel på sina utlysningar kommer att ytterligare förstärka tvärvetenskapligheten inom forskarsamfundet och berika vår förståelse av vår omgivning.

Trots tvärvetenskaplighetens utmaningar gäller där samma som för kulturmöten: Samarbetet fungerar om man vill det.

Fysiker, ekologer, ingenjörer, humanister, statsvetare – ja, även ekonomer – har alla en central roll i att trygga vår och framtida generationers livsmiljö och -standard.