Ojämlika domararvoden i pojk- och flickmatcher – nu vill Lina Lehtovaara se en förändring
» ”I vissa länder har man kommit lite längre.” Pargasbon Lina Lehtovaara är för tillfället en av de mest ansedda damfotbollsdomarna i världen.
Lina Lehtovaara plockar fram domarmärket i tyg från väskan. Det ska fästas på dagens domarskjorta. Från väskan plockar hon också häftapparaten och nitar fast märket i den svarta domarskjortans bröstficka.
Samma procedur genomför också domarkollegerna i omklädningsrummet. Om en knapp timme ska Lina Lehtovaara vissla igång toppmötet i Nationella ligan mellan HJK och KuPS.
– Jag förbereder mig för alla matcher på samma sätt, oberoende av på vilken nivå lagen spelar. För de spelande lagen är alla matcher viktiga och då är de berättigade till en domare som är välförberedd och tar uppdraget på största allvar, säger Lehtovaara.
DET HAR GÅTT 25 ÅR sedan hon beslöt sig för att gå en domarkurs i fotboll. Då handlade det om att få lite extra fickpengar. Nu är hon en av de mest ansedda fotbollsdomarna på damsidan, inte bara nationellt utan också internationellt.
Hon har den här säsongen redan dömt Champions League-finalen. På kommande är ännu EM och U20VM som fyller klasslärarens sommarkalender.
Men en sak låter vänta på sig: debuten i den inhemska herrligan.
DEN HÄR SÄSONGEN har betytt ett enormt lyft på Lina Lehtovaaras domarkarriär. Först tilldelades hon en en plats i sommarens dam-EM, i maj fick hon döma Champions League-finalen och i slutet av sommaren blir det ännu en resa till Costa Rica och junior-VM.
Alla de här uppdragen är ett tecken på att Lehtovaara hör till de mest ansedda damdomarna i världen.
– Jag vill se mig själv som en av de bästa domarna i världen, säger Lehtovaara som ser årets stora uppdrag som bevis på sin uppskattning i Europa.
– När vi tänker lite bredare och tar med också andra världsdelar, så nog vill jag påstå att jag håller till bland de tio främsta i världen, säger Lehtovaara.
ATT FÅ DÖMA Champions League-finalen är det klart största som Lehtovaara varit med om hittills. Att få döma sommarens EM-final skulle ändå vara snäppet bättre.
– Jag sätter inte ribban vid Champions
League utan siktar förstås på en EM-final och följande mål är sedan att vara med i VM. Och visst skulle det vara häftigt att få döma VMfinalen.
Lehtovaara är på god väg att få VMdrömmen uppfylld. Blir hon vald till VM 2023 är en final inte orealistisk. Mycket hänger på vilka lag som möts i finalen.
– Jag har ju en liten fördel till många av de övriga domarna. Finland hör inte till favoriterna även om de skulle ta sig till turneringen.
FÖR ATT FÅ DÖMA internationella matcher måste domarna klara av stränga fysiska test. Även i Finland krävs det att man klarar av standardiserade test av olika svårighetsgrad, beroende på vilken nivå man vill döma på.
Det gäller inte bara att kunna regler, utan snabbhet och uthållighet hör till testens viktiga delar.
– Ju högre nivå man vill döma på, desto tuffare är testen. Om man sedan vill döma herrmatcher ställs ännu högre krav.
FÖR ATT KLARA AV de årliga testen lägger Lehtovaara ner en hel del tid på träning, speciellt nu då satsningen är hård. Som internationell domare och kandidat för VM följs hennes träning noga av Bollförbundet. Med jämna mellanrum får hon feedback på träningen.
– De följer noggrant med hur vi tränar och de får ut all fakta av GPS-sändare vi har på ryggen. De vet exakt hur fort jag sprungit och hur länge. Så man måste gå in och göra varje träningen ordentligt varje gång, annars kommer det feedback.
Träningen ska innehålla vissa på förhand bestämda moment. Det ska finnas tillräckligt med högintensiv träning, styrka, snabbhet och återhämtande delar per månad. Kraven på vad domarna ska klara av höjs också så gott som årligen. Domarna utmanas varje år att bli bättre och bättre.
– Domare på den här nivån är idrottare. Att klara av att kombinera jobbet med domarkarriären är en tuff balansgång.
LEHTOVAARA ÄR utbildad klasslärare och har jobbat som klasslärare i Malms skola i Pargas. Nu har hon gått över till resurslärare för att klara av att satsa på domarkarriären. Matcher, resor, förberedelser, analyser och träningen tar så mycket tid att det inte gick att jobba heltid samtidigt.
– Det var inte optimalt att vara ansvarig för en klass och samtidigt vara frånvarande i långa perioder på domaruppdrag. Nu kan jag satsa på domarkarriären med åtminstone lite mindre stress över jobbet.
I flera länder finns redan ett antal professionella domare som är anställda av de nationella förbunden och får därifrån en månadslön från fotbollen.
För Lehtovaara är en proffskarriär inget som lockar för tillfället. I Finland finns heller inte förutsättningar för att bli proffsdomare.
– Jag tycker det är viktigt att ha en motvikt till domarjobbet, för det är tufft att vara domare. Du utsätter dig för en hel del kritik, negativ sådan, så jag tycker det är bra att inte hela livet kretsar kring att vara domare.
UNDER DE SENASTE ÅREN har damdomare börjat synas allt mer i herrmatcher även på internationell nivå. Föregångare som Stephanie Frappart och Bibiana Steinhaus har klivit upp på hög nivå inom herrfotboll.
Men för många damdomare hålls fortfarande dörrarna stängda. Även här i Finland ligger vi efter många andra. Ojämlikheten mellan könen är något som också Lehtovaara får känna på.
– Det rör sig större pengar inom herrfotbollen och alla kan förstå att domararvodena går hand i hand. Så det är bättre betalt på herrsidan, säger Lehtovaara och ger ett konkret exempel.
– Här i Finland är det skillnad om du dömer en flick- eller en pojkmatch. Redan där finns en några euros skillnad och ju högre upp i nivåerna du går så växer skillnaderna.
För samma spel betalas med andra ord olika arvoden beroende på om det är män eller kvinnor som spelar. Det här motiveras ofta med att det krävs mer av domaren i en pojk- eller herrmatch jämfört med en flickeller dammatch.
Ett mål för mig är att ta ett steg uppåt på herrsidan. Nu dömer jag division 1, nästa steg skulle vara att få döma i ligan som första dam. Någon måste visa vägen och vara den som tar det första steget. Det här steget måste tas för att det ska kunna ske en förändring.
Lina Lehtovaara, domare
Det här argumentet håller inte enligt Lehtovaara.
– Det talas om tuffare närkamper och snabbare spel på pojksidan men för domaren är det helt samma att gå in och döma en flickmatch eller en pojkmatch. Såklart kan tempot variera men det gör det ju också inom herrmatcher. Jag hoppas verkligen att vi kunde sluta prata om skillnader mellan könen.
Hon påpekar att det i flera länder inte längre förekommer skillnader i domararvodet och konstaterar ironiskt:
– I vissa länder har man kommit lite längre än här i Finland.
TROTS ATT
Lina Lehtovaaras meritlista på internationella uppdrag är lång och imponerande så står inte alla dörrar öppna ens för henne.
Som en av världens bästa damdomare har hon inte ännu dugt för den inhemska herrligan. Dörren dit har hållits stängd trots att hon klarat av alla test som krävs för att få döma herrmatcher på högsta nivå i Finland.
– Ett mål för mig är att ta ett steg uppåt på herrsidan. Nu dömer jag division 1, nästa steg skulle vara att få döma i ligan som första dam.
Själv anser hon att hennes meriter och division 1-insatser tillsammans med avklarade test borde väga tungt i vågskålen. Hon hoppas vara den som lyckas röja vägen och spräcka glastaket.
– Någon måste visa vägen och vara den som tar det första steget. Det här steget måste tas för att det ska kunna ske en förändring.
Lehtovaara är glad över att ämnet debatteras offentligt och vill gärna tro på en förändring.
– Jag hoppas att det i framtiden skulle vara lättare att vara damdomare och att det inte skulle vara så mycket snack om könet, utan handla om att är du tillräckligt bra så ska dörrarna vara öppna.