Många närståendevårdare blir utmattade redan i sommar

VÅRDEN. Av de cirka 100 tillfälliga vårdplatserna som finns är endast 30 fortfarande öppna i Åboområdet och flera närståendevårdare har varit utan lagstadgad ledighet i mer än en månad.

En närståendevårdare som har ingått ett familjevårdsavtal har rätt till att ta ut två dagar per kalendermånad.

En närståendevårdare har dock rätt till högst tre dagars ledighet per månad om hen är knuten till vården 24 timmar om dygnet dagligen.

Om jag till exempel behöver intervalldagar för den närstående som jag vårdar kostar en kommunal plats på Kimitoön 11–15 euro per dygn och privat över 130 euro per dygn.

I Åbo är det ännu dyrare. Priset för en privat vårdplats beror på tjänsteleverantören och i fortsättningen är det inte kommunen, utan välfärdsområdet som ska ordna intervallvård.

Närståendevårdaren måste alltså betala för att kunna ta de lediga dagar som han eller hon har rätt till och det är inte alltid säkert att det finns plats de dagar då man som närståendevårdare verkligen skulle behöva få hjälp.

Det är bra att komma ihåg att anhörigvårdsarbetet är krävande och i praktiken innebär det att utan vård av en anhörig skulle den som ska vårdas behöva en vårdplats.

Enligt en studie av Sitra sparar dessa hårt arbetande släktingar långt över en miljard euro om året i samhället.

Många närståendevårdare får inte det stöd som de har rätt till för att de inte orkar börjar ansöka om stöd efter att först ha skaffa alla dokument och intyg som krävs från läkare och andra.

En närståendevårdare i en krävande livssituation ska också orka med att någon kommer för att utvärdera situationen i hemmet om man ansöker om stöd och behandlingstiden är lång innan man får hjälp och bidrag.

Det är också viktigt att notera att det stöd som erhålls är endast några hundra euro och går snabbt åt till exempelvis kostnaden för utomstående vård som krävs för att möjliggöra ditt eget arbete eller till exempel din egen sjukledighet.

Närståendevårdareavtal flyttar också till välfärdsområdet i Egentliga Finland.

Denna övergång till välfärdsområdet kommer att komplicera närståendevårdarens svåra situation ytterligare.

De gamla avtalen med kommunerna löper ut under hösten och det finns ingen information om nya avtal med välfärdsområdet.

Tiden som ägnats åt att anställa välfärdsområdesledare och skapa ett nytt varumärke hade varit klokt att till exempel överväga att fortsätta med denna värdefulla grupps små intressen. Mitt i brådskan verkar det dock vara bortglömt.

För många äldre är en närståendevårdare det enda alternativet när kriterierna för tillgång till vårdplatser ställs så högt att en stor andel av de äldre dör i kön.

Situationen är mycket svår. En av tio hemmaboende säger att de vill skaffa ett äldreboende och att dom inte klarar sig hemma även om de får mer hjälp. Långtidsboende hemma motiveras i kommunerna av de äldres vilja. Många har minnesstörningar och kan då vara svårt för dem att förstå sin egen situation. Har de då förmågan att bedöma var de ska bo? (Kaukonen i Iltalehti 2022).

I Finland vårdar så många som 60 000 personer sina anhöriga officellt, men mindre än 40 000 får anhörigvårdsstöd.

Samtidigt kan det finnas cirka 300 000 personer som vårdar sina egna nästan varje dag i och med att de bor med någon som dagligen behöver hjälp och vård.

Övergången till välfärdsområdet kommer att komplicera närståendevårdarens svåra situation ytterligare.