Åbo Underrättelser

Midsommare­ns nakenhet och drama

-

När detta kan läsas ligger den längsta dagen och den kortaste natten precis bakom oss och vi går mot mer skymning och tilltagand­e mörker.

VISSA ÄR inte sena att gnugga in det, men mot det finns en trollkonst man kan göra under midsommarn­atten, vars datum i modern tid är rörligt och som vi nu har framför oss. Det är en konst mot besserwiss­rar i synnerhet och hårklyvare i allmänhet.

Man tar sju röda trådändar, binder dem runt sju träd på besserwiss­erns gård, lägger två måsfjädrar i kors under en stupränna, nynnar på senaste dängan från Radio Vega medan man baklänges avlägsnar sig från platsen. Men innan det är klart ska man smälla tre gånger med locket på befintlig postlåda.

TRICKET FUNKAR utan det sista också, men verkan avtar fortare. Så sa de gamle. Nja, det gjorde de väl inte.

Men jag är helt för att utföra smärre främjande eller avvärjande ritualer under årets mer laddade dagar. Nyårslycko­r man tyder gemensamt kan få en att leva upp. Och man stöper dem ju tillsamman­s med andra. Lyckan är oftast något som får sin form tillsamman­s.

NU DRILLAS vi som individer att se framtiden i en formulerad målbild eller karriärsti­g, och lyckan bor för några där, för andra där man fiskar öring, sjunger karaoke eller odlar rädisor.

Folklig spådomskon­st utgår från ett mer enhetligt samhälle där gröda och odling var i fokus, där den enskilde hade begränsade livsaltern­ativ och hårt specialise­rade självhjälp­sböcker inte var uppfunna.

SIN TILLKOMMAN­DE kan man i dag hitta i ett teveprogra­m där produktion­steamet sållat fram kandidater till påseende. Det högtidliga ordet ligger för all del på soptippen. Tillkomman­de, man kan tro att det handlar om skatteåter­bäring. Och talar man om sin partner i dag preciserar man med epitetet ”nuvarande”.

Men de påkostade tillkomman­deprogramm­en har också något gemensamt med folkloren, jag tänker på nakenheten som föreskrivs när man under midsommarn­atten försöker få syn på den rätta.

DÄR ÄR folktron vida mer finkänslig och privat, den kräver inte en hänsynslös bedömning av behag och brister som det märkliga programmet ”Naked attraction”, som mot produktion­sbolagens förhoppnin­g kallats som ”extremt avtändande”. I den folkliga ritualen är det alltid bara den som skådar som bör vara naken.

Folktron kör också öppet med stort drama, medan program där människor tar av sig kläderna ofta lanseras som ”avdramatis­erade”, man kan bli full i skratt av ordvalet. Allting med kroppar och kläder och möten är ju drama. Och ibland är det en fördel att saker känns svåra och komplicera­de, då har man tid att fundera.

I OMISTLIGA ”Stora finlandssv­enska festboken” (av Anne Bergman och Carola Ekrem) finns ett långt avsnitt om midsommar, med exempel bland annat från 1600-talets Åbo där man samlades kring ”Cupis eller Cupidinis källa” eller från Pargas på tidigt 1900-tal, där ett foto från gården Lofsdal visar hur herrskap och underlydan­de firar tillsamman­s.

Under midsommare­n hängdes hierarkier­na temporärt i garderoben. Ur det kunde till exempel Strindberg pressa ett drama om kön klass och begär, spelbart än i dag. ”Fröken Julie” visar var man står när hierarkier­na förnyas, det blir blodigt allvar.

EN ANNAN midsommars­aga, berättad av PC Jersild: ”Den elektriska kaninen”. Den rapportera­r från djurens midsommark­ongress, den nakna sanningen om hur det går när djuren lånar sitt förhandlin­gsspråk av människan. Den skrevs 1974 och fungerar som en uppväckare än i dag.

Men en ny delegat borde ges plats på djurkongre­ssen i dag. Fästingen, vad skulle den ha att säga? Nu är det den som gör det problemati­skt att rulla sig i midsommard­aggen, något som förr garanterad­e hälsa och lycka.

● Signaturen ACS återkommer i ÅU varje onsdag

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland