När moderna starka kvinnor tar plats
Åbo konstmuseum
• Den moderna kvinnan
• Målningar av Helene Schjerfbeck, Ellen Thesleff, Sigrid Schauman och Elga Sesemann
• 10.6–28.8.2022
I sommar intar fyra starka kvinnor ur Finlands konsthistoria väggarna i utställningsrummen på första våningen vid Åbo konstmuseum.
Koloristiskt, personligt och bekanta målningar välkomnar en.
Konstnärerna som utställningen “Den moderna kvinnan” kretsar kring är inga andra än Helene Schjerfbeck (1862–1946), Ellen Thesleff (1869–1954), Sigrid Schauman (1877–1979) och Elga Sesemann (1922–2007). Konstverken som visas är från sekelskiftet 1900:s början och vi får följa med de första decennierna av sekelskiftet genom landskapsmåleri, person- och självporträttmåleri.
UTSTÄLLNINGEN HAR TIDIGARE visats i bland annat New York, Stockholm, Uleåborg, Tokyo och Köpenhamn
och är ett mångårigt projekt som Konstmuseet Ateneum i Helsingfors jobbat med.
Versionen som visas vid Åbo konstmuseum har kompletterats med verk ur museets egna samlingar utöver de 50 verk ur Konstmuseet Ateneums och Finlands Nationalgalleris samlingar som utställningen annars utgörs av.
I TUR OCH ORDNING får vi ta del av de fyra olika konstnärernas verk och först i tur är Helene Schjerfbeck.
En säker början, då Schjerfbeck är ett stort namn inom finländsk konsthistoria och i synnerhet inom modernismkretsarna från 1900-talets början. Borta är historiemåleriet och de naturalistiska oljemålningarna från början av Schjerfbecks konstnärskarriär. Istället är fokus på färg och enkla former med inslag av klädmode. Ständig förändring i både motiv och måleristil var kännetecknande för Schjerfbeck, men något som varit bestående under hennes 70 år långa konstnärskarriär är hennes serie av ikoniska självporträtt som också fungerar som en dokumentation av hennes utveckling som konstnär.
SIGRID SCHAUMAN är nästa konstnär och sågs senast vid museet våren 2021 med en soloutställning som då var den största hittills i Åbo. Schauman, som fick en sen start på sitt konstnärskap – först i slutet av 1940-talet, hade dock en bakgrund som konstkritiker och har skrivit mer än 1500 texter. Oljemåleri och resor i Europa hörde till Schaumans intressen och dessa finns representerade i hennes konstverk i utställningen med koloristiska penseldrag. Det europeiska ljuset och starka klara färger kan ha varit en bidragande faktor till att Schauman var med och grundade konstnärsgruppen Prisma, vars intresse var den internationella modernismen.
DEN YNGSTA konstnären i utställningen, kanske ett mer okänt namn, är Elga Sesemann. Hennes verk är av mörkare slag jämfört med Schjerfbeck, Schauman och Thesleff. Man känner av 1940-talets efterkrigstid i de melankoliska själslandskapen som med oljemåleriets breda penseldrag porträtteras i Sesemanns människoporträtt, stilleben och landskapsmålningar. Sesemann hämtade inspiration från filosofi och litteratur samt den omgivande naturen vid ödemarksateljéen i Ruovesi som hon arbetade vid med konstnärsmaken Seppo Näätänen (1920–1964).
SIST MEN INTE MINST har vi kosmopoliten Ellen Thesleff som ständigt tog till sig nya konsttekniker. Allt från träsnitt, som hon var en företrädare i Finland för, till färgexpressionistiska landskapsmålningar och likt Schjerfbeck började Thesleff i naturalismen men mot slutet av konstnärskarriären lutade hennes konst mot det mer abstrakta hållet.
I UTSTÄLLNINGEN “Den moderna kvinnan” får vi inte bara se hur konströrelsen modernism har influerat fyra olika konstnärers stilar och tekniker, utan även hur man som kvinna tog sig fram inom det mansdominerade konstnärsfältet.
Faktum är att genom tiderna har konstnärsyrket ansetts vara något som bara män kan idka professionellt, medan kvinnan endast kan ut
öva konst på hobbynivå.
Uppdelningen av de fyra olika konstnärernas konstverk i egna rum kan ses både som något positivt och negativt. Dialogen mellan konstnärernas verk uteblir och ger ett aningen stelt och strukturerat helhetsintryck.
Det positiva är dock att konstnärerna inte tävlar om synlighet och att överglänsa varandra när alla har sina egna avdelningar. Det blir lättare att greppa varje enskild konstnärs yrkesresa när man kan fokusera på en i taget. Likheterna konstnärerna emellan hittar man ändå även om de inte alla visas i samma rum.