Är du kallad?
Min son råkade en dag nästan i gräl med sin lärare, och var väldigt upprörd när han kom hem.
De hade diskuterat olika yrken och sonen hade beskrivit sin kompis passion och talang för videofilmning som en kallelse. Åt detta hade läraren skakat på huvudet och sagt att det nog inte kan vara ett kallelseyrke att göra videon. Ett kallelseyrke är en sjuksköterska, eller läkare, eller präst… Något speciellt. Något där man offrar sig.
VI HADE REDAN tidigare haft en lång diskussion hemma om vad som utgör en kallelse. Vi var överens om att om något helt enkelt hela livet har varit ”din grej”, så kan det beskrivas som kallelse. Om något plötsligt tilltalar dig och får dig att välja ett yrke eller en karriär som känns speciellt meningsfullt, kan det beskrivas som kallelse.
Om du har en hobby som du brinner för, har du en kallelse. Men även om du har ett arbete som du kanske inte medvetet valt, som du kanske ”bara hamnat i”, men som du vill göra så bra som möjligt, har du en kallelse att göra ett bra jobb oavsett omständigheterna.
Oavsett situation, har du en kallelse. Kallelse är en vardaglig sak, inte något sällsynt. Sonen pustade och frustade av frustration över lärarens trångsynthet (som han beskrev det).
UNDER HISTORIENS GÅNG
har denna term, ”kallelse”, ofta beskrivits som något så mäktigt, stort och speciellt att människorna inte riktigt vill anamma den i sitt eget liv. Kallelse är det som Paulus upplevde på vägen till Damaskus. Eller det som Jeanne D’Arc hade. Eller vad präster och diakoner har. Något ”extra”, inget som en vanlig människa i ett vanligt yrke med vanliga hobbyn kan ha. Eller som på Luthers tid, kallelsen hade endast de som trädde in i det andliga livet: präster, munkar eller nunnor.
ENLIGT LUTHER är dock kallelse något som vi alla har i alla våra uppgifter, alla våra ansvar.
Kallelsen är inbakad i varje aspekt av vår vardagligaste vardag. Kallelsen handlar inte endast om yrkeslivet eller hobbyn eller frivilligarbete.
Närhelst du är bland andra människor, är du kallad att älska dem. Gud har skapat oss alla och gett alla en unik personlighet, unika gåvor och därmed även en unik kallelse: kallelsen att vara de vi är skapade att vara.
Som Svenska Kyrkans skrift ”Gud frågar efter dig” beskriver det: ”Kallelsen handlar om att vara medskapare och medmänniska.” Kallelsen är att ”ta livet på allvar”.
Ja, du är kallad (även om det inte handlar om en himmelsk uppenbarelse). Till vad? Till att älska din nästa.
Detaljerna kan du diskutera med Gud.