Ingen förnekar att Åbolands skärgård blivit mer finskspråkig
» Det största problemet verkar ändå vara bristen på förståelse och hänsyn till rådande förhållanden.
Journalisten och kommunikatören Mikael Sjövall, vars insändare i ÅU under sensommaren 2018 skapade mycket diskussion aktualiserades igen i och med hans kolumn om förfinskningen i skärgården i Hufvudstadsbladet den 18 augusti.
DÅ ÅU NU ringer upp Sjövall säger han att han själv upplevt att språkklimatet försämrats ytterligare sedan 2018.
– Det är små signaler här och där, men de märks av. Det handlar om att kassabiträden säger beloppen först på finska, sedan på svenska och att den lokala kulturen, särdragen och majoritetsspråket helt enkelt nedprioriteras, menar Sjövall.
Det större problemet är enligt honom ändå att man som svensktalande i en svenskspråkig region kan bli direkt aggressivt bemött om man faktiskt använder sig av majoritetsspråket på orten.
– Kan man inte svenska i ett serviceyrke finns det absolut ingenting som försvarar att man är oförskämd. Jag inser också att det är svårt att rekrytera tvåspråkig personal under sommarmånaderna, men det att man redan gör ett försök på att tala svenska eller åtminstone på ett vänligt sätt förklarar saken gör redan mycket för att bryta isen.
Sjövall är samtidigt mån om att inte framstå som en språkivrare, men anser att man också ska kunna kräva flexibilitet i båda riktningarna – inte så att man alltid byter till finska då det blir knepigt för någondera parten.
HAN HAR OCKSÅ reagerat på att det inspelade meddelandet i Nagu bibliotek strax innan stängningsdags under meröppet på kvällarna har finskan först och svenskan i andra hand.
– Om också kommunen agerar enligt principen ”finskan först” är det ett problem.
Då ÅU kontaktar Pargas stads bibliotekschef Karolina Zilliacus, säger hon att man också på biblioteket läst kolumnen.
– Det var bra att vi blev uppmärksammade på saken. Vi kollade direkt med programleverantören om det går att ändra på meddelandet så att svenskan kommer först och från och med torsdagskvällen har det svenskspråkiga meddelandet gått ut först.
NAGUBON Mikael Aalto som är ordförande för Nagu hembygdsförening känner igen sig i Sjövalls erfarenheter.
– Det är inte alls självklart att man får service på svenska på Kyrkbacken, så är det bara. Samtidigt hänger det ihop med att det är så svårt att hitta arbetskraft, om alternativet är att hålla stängt så är enspråkigt finsk
betjäning ändå ett bättre alternativ.
Aalto har noterat att flera restauranger också använder sig av utländsk arbetskraft – men påminner samtidigt om att alla kunder får mat trots det.
– Det svider förstås att vi får sämre service, men det är att skälla på fel träd om man enbart klagar på servicen, om det är brist på personal så är det brist på personal. Det är nog myndigheterna och stora företag som inte bemödar sig att erbjuda
service på svenska som borde se sig i spegeln.
UR HEMBYGDSFÖRENINGENS
synvinkel ser Aalto också problemen med att all äldre information: kyrkböcker, domstolsprotokoll och annat material som föreningen förfogar över är helt svenskspråkig.
Utmaningen är att vara öppen för båda språkgrupperna – utan att för den skull byta bort sin svenskspråkighet.
– I och med inflyttningen som ofta är finskspråkig kan inte intresserade nödvändigtvis ta del av den dokumentationen. Två- och flerspråkighet är ingen enkel match och en stor utmaning för ideella föreningar på många håll i landet.
NAGUBON Gitta Franzén, pensionerad biblioteksfunktionär, berättar att man helt enkelt inte lärde sig finska i Nagu då hon gick i skola.
– Men jag har klarat mig bra ändå.
Och blir det litet fel så gör det faktiskt ingenting. Svenska är betydligt lättare att lära sig än finska. Krekar Rasul, grillföretagare i Nagu
Vi ska hålla på svenskan i skärgården, den får absolut inte försvinna. Gitta Franzén, pensionär
Blir man vänligt bemött och om båda parterna försöker sitt bästa brukar saker och ting reda ut sig. Man använder de ord man kan och en del man inte kan, skrattar hon. Märkte du av att språkklimatet hårdnade under din tid på biblioteket?
– Visst, men jag hade en lista på fraser på finska som jag lärde mig att ta till. Under min tid blev jag utskälld bara två–tre gånger för att jag inte behärskade finskan och en av dem som gjorde det kom faktiskt tillbaka senare och bad om ursäkt…
Franzén säger att hon inte har något emot finskan – och att hon fortfarande gärna skulle lära sig bättre finska. Men hon håller hårt på svenskan trots det.
– Vi ska hålla på svenskan i skärgården, den får absolut inte försvinna.
ETT AV EXEMPLEN som Sjövall lyfter fram är irritationen i kundbetjäningssituationer, där finskspråkiga stört sig på att bemötas först på svenska.
För Maija Siilahti och Timo Vatanen från Hollola som sitter och väntar på förbindelsebåten i Nagu hamn tillsammans med sina två hundar är det ändå inget problem alls.
– Tvärtom, det är ju helt naturligt på en svenskspråkig ort. Vi har inte haft några problem och nog klarat oss på finska, säger Vatanen.
Siilahti konstaterar att hon knappt minns något av den svenska hon lärde sig i grundskolan och att det nog kunde vara väldigt knepigt – om inte omöjligt – att kommunicera på svenska för egen del.
GRILLFÖRETAGAREN Krekar Rasul som ursprungligen kommer från Irak har sedan förra sommaren drivit grillkiosk på Kyrkbacken i Nagu.
För honom var det i det närmaste självklart att skylta med svenskan först, trots att han själv knappt talar ett ord svenska.
– Jag har faktiskt en liten lista på några vanliga ord på svenska som jag försökt lära mig och det brukar för det mesta bli någorlunda rätt. Och blir det litet fel så gör det faktiskt ingenting. Svenska är betydligt lättare att lära sig än finska, intygar han.
Kunder från Sverige har han däremot ibland haft svårt att förstå, men då har han oftast bytt till engelska.
Det går, bara man vill. Sist och slutligen handlar det om den egna inställningen och om att visa hänsyn och förståelse för varandra.