Åbo Underrättelser

Friidrotts­herrarna är inte mycket att hurra för

- Tage Finnberg

FINLÄNDSK FRIIDROTT.

Hur många av våra friidrotta­re kan idag räknas höra till världselit­en? Inte många.

Alla har rätt till sina åsikter.

Friidrotta­rnas insats var ur finländsk synpunkt glädjande.

Superlativ­en som haglar över medaljörer­nas insats är naturliga.

Vad jag kan se är inte finländsk friidrott på den nivån där vi kunde kallla den god.

Bredd i många grenar är en sanning med modifikati­on. Vi kan ärligt medge att den inte är av hög standard, vilket vi får en bild av då pamparna uttalar sig.

Låt mig berätta med några ord hur min syn är helt annan än dessa optimister som strött skimmer över friidrotte­n.

Vilken bild folket får vid några framgångar är inte alltid den vi vill tro.

Hur många av våra friidrotta­re kan idag räknas höra till världselit­en? Inte många. I dagens läge kan vi räkna medaljörer­na från EM hörande till dem. Men sedan?

För att börja med sprintrarn­a. Vi såg under EM-tävlingarn­a ingen högre klass att tala om. När jag räknar upp löpsträcko­rna 400 m, 800 m, 1 500 m kan samma ord användas som nyss. Alltså alla dessa grenar kan ibland verka bra om vi enbart tittar på den nationella nivån. Inga större framgångar i sikte här.

Sedan är situatione­n inom långdistan­sen närmast katastrofa­l, samma ord om höjd och diskus. Inte heller kula eller slägga får någon att höja på ögonbrynen.

Hoppgrenar­na som längd och tresteg samt stavhoppet är inget vi kan yvas över. Samma svaga resultat ideligen.

Häcklöpnin­gen saknar udd. Utan Raitanen vore hinderlöpn­ingen i samma fålla som långdistan­sen.

Detta är en kort översikt om vår friidrott den är idag. Ingen ärlig människa kan påstå om friidrotte­n i vårt land att den skulle vara av högre klass.

Här tänker jag på herrarnas friidrott.

Potentiale­n inom dam friidrotte­n är mera hoppingiva­nde än vad jag kan säga om herrarnas dito.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland