Gammal fabrik nära Aura å fylls med dans och elektronisk musik
» Åbo Stentryckeri, på finska Turun Kivipaino, på Slottsgatan fungerar under hela maj som en popup-nattklubb i äkta rejvanda. I fabriksmiljön finns två olika scener där över 70 olika dj:s uppträder. ÅU får titta in bakom kulisserna.
Skönt svängig musik dånar ur högtalarna när Emil Lindberg, en av arrangörerna, visar oss runt i den gamla fabriken. Med är också Camilla Linko, som går under artistnamnet Mavia. Linko uppträdde i Kivipaino under öppningshelgens fredag.
I den nu upplysta lokalen kan man bara föreställa sig hur den kommer till liv kvällstid. En vecka efter öppningskvällen, som skedde på valborgsmässoafton, besöker ÅU den lokal som just nu fungerar som popup-klubben Kivipaino.
EMIL LINDBERG säger att Kivipaino är det största projektet som han hittills varit med och arrangerat.
– Med projektet vill vi skapa och erbjuda lättillgänglig kultur. Öppningskvällen och den första helgen har gått helt super och långt över vår förväntan. Det har definitivt varit en lyckad start på projektet, säger Lindberg.
– Det var helt nytt för mig att spela på ett sådant här popup-koncept som är riktad till och öppen för allmänheten. Det var god stämning på dansgolvet och publiken var ivrig när jag spelade, berättar Linko.
DET ÄR många olika organisationer och frivilliga musikentusiaster som hjälpt till att förverkliga huvudarrangörernas vision av Kivipaino. Till dem hör Åbo stad.
Det var Vilho Riihimäki och Niclas Heino som ansökte om att få lokalen för projektet. Sedan bjöds Lindberg, Ziad Palani och Dado Tokic med. Killarna, som fungerar som huvudarrangörerna, är också själva dj:s. I två månader har de jobbat med projektet på heltid.
– Jag träffade Ziad och Dado när jag flyttade till Åbo för att studera. Tack vare musiken och helt enkelt genom konsten att dj:a blev vi närmare vänner och började arrangera evenemang tillsammans, säger Lindberg.
LINDBERG STUDERAR företagsekonomi vid Yrkeshögskolan Novia och är en van evenemangsarrangör. Lite annorlunda har det ändå varit med Kivipaino. Åbo stad gav dem lokalen men utöver det fick killarna själva ordna med allt från utrustning, ljudsystem, artistbokning, utskänkning och ordningsvakter till dekorationer. Eftersom det inte finns något rinnande vatten i lokalen har de även fått ordna med bajamajor.
– Allt hann vi inte få klart till öppningen, i efterhand har vi till exempel lagt till ljusinstallationer. Men det känns också kul att projektet på det viset lever. Vartefter det fortskrider blir det hela tiden lite bättre, säger Lindberg.
ARTISTBOKNINGARNA GJORDES
i projektets första fas. Killarna hörde av sig till alla de kände inom branschen och det fanns även en öppen ansökan för artister. Över 70 olika dj:ar från olika håll, däribland Sverige och Tyskland, spelar på Kivipaino under maj.
– Många av de som uppträder är ändå från Åbo eftersom vi gillar deras musik och vi vill stödja den lokala scenen, säger Lindberg.
– Det finns inga pengar inblandade utan för mig är det här talkoarbete. Jag kom hit för att spela för att jag tycker det är roligt och för att jag vill bidra till den här kulturen, berättar Linko.
KIVIPAINO UTGÖRS
av två olika scener: huvudscenen och den kreati
va scenen. Dessa finns i olika rum och därmed pågår det spelningar på båda sidorna samtidigt. Linko, eller Mavia, spelade på den kreativa scenen.
– På huvudscenen är det lite mörkare techno som spelas, medan kreativa scenen bjuder på ett mera flerdimensionellt sound. Mavia passade helt perfekt in på den kreativa sidan med sina breakbeat-sektioner, säger Lindberg.
Breakbeat är en musikstil som fokuserar på rytmer och trummor, ofta samplar den gammal funk- och jazzmusik. Lindberg, som själv dj:ar under namnet Emildnb, tycker mest om att spela jungle. Jungle är en genre som härstammar från Storbritannien på 90-talet, och ofta är den ganska snabb till sitt tempo.
– Det var under pandemin som jag blev intresserad av att själv dj:a. Jag blev besatt och gjorde nästan ingenting annat än att läsa mig in på området och mixa musik dagarna i ända. Sedan dess har jag gjort det här nästintill religiöst, säger Lindberg.
– Jag tycker inte själv så mycket om att uppträda, däremot älskar jag all teknik inom dj:andet. Bland arrangörerna har vi alla våra olika styrkor och svagheter. Exempelvis är Ziad och Dado helt otroligt duktiga dj:s. Jag brukar säga att det är som att Ziad har superkrafter i och med hur han kan läsa av publiken och rummets atmosfär, och därefter välja vilken musik som passar bäst i just den stunden.
BÅDE LINDBERG och Linko är självlärda hobby-dj:s med intresse för musikstruktur och all den teknik och kultur som hör till.
– Det roligaste med att mixa musik är när man hittar olika element i låtar
som passar ihop med varandra. En stor aspekt är hantverket att få musiken att låta så bra som möjligt, säger Linko.
– När man hållit på med dj:ande, eller musik överlag, ett tag börjar man märka att strukturen är densamma och man känner igen de olika delarna. Phrasing, eller frasering, handlar om att man kan binda samman olika delar i ett musikstycke så att det låter bra. Vad som gör en dj bra är ofta det att artisten förstår just strukturen av musiken, fortsätter Lindberg.
Det faktum att Linko har tidigare spelat fiol och folkmusik och Lindberg gitarr, har varit till stor hjälp när de utvecklat sitt dj:ande. Men båda håller med om att musikalisk bakgrund inte är någon förutsättning för att bli bra på att dj:a.
– Alla kan lära sig så länge man är intresserad och tycker om att syssla med musik. Det här är en relativt ny gren och därför tror jag att de flesta lärt sig genom Youtube eller av varandra att spela. På det viset har också dj:andet vuxit fram ganska organiskt. Det är väldigt gräsrotsfokuserat och det finns inga erfarenhetskrav för att komma med i verksamheten på ett eller annat sätt, säger Linko.
MEDAN VI vandrar runt i det stramt industriella rummet som utgörs av huvudscenen och en alkoholfri bar samtalar Linko och Lindberg passionerat om den konstform och gemenskap deras gemensamma intresse utgör. Det blir allt tydligare att elektronisk musik och dj:ande är något mycket större och mera än den stereotypa bilden av en kille som låtsas peta på ett mixerbord, medan färdiga låtar spelar i bakgrunden.
– Jag skulle säga att det finns en hel kultur kring ljudsystem. Dj:ns roll har ändrats ganska mycket, i början var publiken vänd mot ljudsystemet medan dj:n kunde befinna sig någon annanstans. Fokuset var alltså på själva musiken och ljudet. Nu är det däremot mera fokus på dj:n och med innebär dj:andet idag att man samtidigt är mera synlig och offentlig, säger Linko.
– Som dj kanske man nu mera tänker efter hur man rör sig till musiken och hur man klär sig. Det har blivit lite av en perfomans där man skapar sig en egen stil och karaktär.
Jag blev besatt och gjorde nästan ingenting annat än att läsa mig in på området och mixa musik dagarna i ända. Sedan dess har jag gjort det här nästintill religiöst.
Emil Lindberg
ETT VANLIGT antagande är också det att det huvudsakligen är unga människor som verkar inom fältet för elektronisk musik och rejvande. Det här motsätter sig både Linko och Lindberg.
– Medelåldern på de som besökt Kivipaino hittills har varit högre än jag förväntade. En vanlig nattklubb har huvudsakligen 18 till 24-åringar som målgrupp, medan publiken här i första hand varit folk mellan 25 och 34. Näststörsta gruppen har faktiskt bestått av 35 till 44-åringar, säger Lindberg.
Linko upplever också att det är folk i alla åldrar som håller på med dj:ande, arrangerar dylika evenemang och gillar att gå på dem.
– Åbo har en historia som technostad och i tiotals år har det funnits människor här som är intresserade av den här sortens musik. Evenemang och ställen som Kivipaino gör att traditionen lever vidare, och de som gillar techno söker sig också hit, säger Linko.